Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och det borgerliga är i sitt inträde, så har en gammal fäderneärfd
vana gjort det lättare för honom att räkna sin tid efter årets
högtider, mässor och marknader, om hvilka han utan almanacka påminnes
bättre än att med tillhjälp af denna dela året i månader, veckor och
dagar samt därmed belasta sitt minne.
Han talar därför om tiden mellan Jul och Fastan, mellan Påsk
och Pingst, Johanne och Pärsmässan, Mikaeli och Allhälgon o. 8. v.,
sägande: »det var så och så många dagar före eller efter Pärsmässan"
o. s. v. Han stannar slutligen vid Tomasmässan, som äfven utgör
begynnelsen för hans indelning af årets skiften.
Förrän vi öfvergå till skildringen af de skilda högtiderna, må
vi till en början se huru allmogemannen mottager den vanliga
högtiden söndagen (=sundåin).
I ett gammaldagshem med ursprungliga enkla seder slutade man
förr och slutar så mångenstädes än sitt arbete kl. 6 på
lördagseftermiddagen, ty då »riggs heljin in i himil o po j<5rd“. Den, som
arbetade utöfver denna tid, gjorde sig skyldig till sabbatsbrott. Om en
för icke så lång tid sedan i Pärnå afliden prästman, som stod i
särdeles stort rykte för fromhet och gudlighet, berättades i Lappträsk
följande: Han hade en lördagsafton i en af socknens utbyar sett
folket arbeta ute på ängen. Han klädde af sig sina skor och bad
husbonden stiga i dessa hans heliga fotplagg. Husbonden gjorde så och
hörde genast huru kyrkklockorna ringde i himmelen.
Modern eller dottern städar, fäjar, putsar och ordnar allting i
stugan till hälgen. Huslighet, snygghet och ordningssinne äro
egenskaper, som i allmänhet utmärka den svenska befolkningen i Nyland.
Sedan badar man och tvättar sig och är nu beredd att mottaga
hälgen. I och med sitt arbete har man nu bortlagt sina jordiska
bekymmer.
Arla följande morgon är man redo att mottaga hälgdagen, då
den blickar in genom fönstret. Värdinnan bar redan tidigt varit till
fötters. Är det sommar, hämtar hon i förklädet en mängd
Johanne-gräs och strör gräset med »blommor och blader“ kring golfvet, så att
det sprider en angenäm, svalkande doft i rummet. Äfven om man
icke går i Guds hus, ej häller har att befara något besök, »kastar man
dock på sigu rent linne och kläder sig i högtidsdräkt för att med
renhet och anständighet kunna fira hälgdagen; man går stilla och
säf-ligt, på det man icke genom stoj och oväsen må ofreda den store
Gudens dag.
Så blir det tid att fara till kyrkan och allmogemännen tyckas
besöka Guds hus icke för att det så skall vara, utan kallade dit af
hjärtats behof. Detta är i synnerhet fallet med skärgårdsbefolkningen.
»Det blåser sällan så- häftig vind, att man ej härifrån skulle kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
