Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vän kanske väntat redan par timmar, färdig att mottaga det till
häl-gereningen skyndande gårdsfolket, som ock snart nog är i full fart
med att taga och gifva sina modiga fyratio par på ryggen — med
badkvasten förstås. Efter denna kraftansträngande, men icke desto
mindre så behagliga och välgörande sysselsättning, samlas alla
svettiga och röda som krabbor, nöjda kring de rykande kaffekopparne i
stugan. Kvinnorna dricka sitt kaffe, den inträdande hälgen till ära, med
doppa och männen få sig åter en liten knorr, som „morar upp sinnau.
Oaktadt kaffet och knorren inträder emellertid snart en djup tystnad
rätt som i en „vakanstuvu“, då och då likväl afbruten genom
värdinnans bråk i den öppna spiseln, där hon „slås me katton" och stufvar
rågade grötfat i ugnen, sönderhackar den stelfrusna lutfisken och ser
till att hennes abborrar blifva väl fjällade, så att de vid
kvällsvards-bordet ej beskyllas för att „gå i ytterstöflar". Gårdens öfriga folk
samlar som sagdt härvid vett under tystnad, läsande någon tidning
eller någon gammal bok.
Snart vandrar emellertid värden till spannmålsboden, åtföljd af
en omtänksam dräng, som, medan husbonden fyller hafremåttet, förser
sig med ett par bröd åt hästen till julen. „He drår alt ti husa“.
Haf-ren inbäres i stugan och bestänkes där med öl och brännvin, ty „ska
de va j61, so ska de, int behovar Pålla, Brunta och Blakkin hällar bit
i grobbon, för vi ba knavt omm träu, säger husbonden11.
Likaså bestänkes på några orter halmen med en sup brännvin
och litet öl förrän den bredes på golfvet. I västra Nyland tager man
några strån i handen och kastar dem upp i taket mellan sparrarne
och takbrädena. Då man kastar första gången, säger man: „nu sår
jag råg“. Därpå tager man andra gången halm i näfven och kastar
igen, under det man säger: „nu sår jag kornu. Så fortfar man
vanligtvis tils alla sädesslag äro utsådda. Fastnar det många strån på
sparrarne, blir det god äring; fastnar det endast få, blir det dålig.
På många orter begagnas ej mera halm om julen.
Brandstodsbolagen ha förbjudit det. Därmed har äfven denna ofvanbeskrifna
halmkastningsscen i slika hem försvunnit.
Sot må ej fällas i halmen, medan den är på golfvet, ty då blir
det svarta ax i rågen det kommande året.
När man „bosar“ (= trampar sönder till boss) julhalmen, får man
följande höst endast „boshalm“ (= halm, som lagt sig trassligt på
åkern).
„Sedan1 julens välfägnad i riklig måtto kommit husdjuren till godo,
begynner man duka det långa bordet i stugan, kring hvilket snart
gårdens alla invånare, män och kvinnor, husbondfolk och tjänare taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
