Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna tid aldrig för någon, hvem hälst det vara må, som nalkas hans
gård. Hvarje främling, som på julkvällen stiger in i hans stuga, är
hans gäst och vän och hälsas främst med välkomstskålen ur „kippon“,
som under hela hälgen står på bordet, fyld med det fradgande, bruna
julölet till egnas och främmandes undfägnad.
Juldagen får i bondens hem icke vara någon dag för sjusofvare.
Nej, tidigare än vanligt flammar brasan och väcker med sitt muntra
sprakande husfolket. Till att ruffa upp en, användas nu de gamla
välkända medlen: kaffetåren och »knorren". Ljusen äro åter tända i
gran och fönster; snart ljuder andaktsfullt morgonbönen från det
samlade husfolket, och husbonde och tjänare höja sitt tack och lof för
den dyrbara skatt, som gifvits människorna under den heliga natten.
Snart nå äfven andra ljud våra öron i den tidiga morgonstunden,
hvars mörker blott något brytes af de tindrande stjärnorna och den
hvita snön. Det är bjällrors och klockors klang samt ljudet, som
trafvarnes järnskodda hofvar framkalla mot den på landsvägen hårdt
packade snön. Till kyrkan gäller nu färden, och den skall göras med
god fart Sällan får häller hästen sträcka benen raskare ut än just
på julmorgonen. Och länge behöfver man ej häller bida, förr än det
i ljus strålande templet skönjes i fjärran. Vänner och bekanta från
många håll råkas här på kyrkbacken, och inom kort höjer hela
församlingen i sång och bön sitt tack ur kyrkans heliga rum. —
Återförden från templet artar sig till en formlig kappkörning, och under
denna täflingsfärd afgöres mången hästs goda namn och rykte för hela
den kommande vintern. Hemma väntar man äfven med otålighet det
återvändande kyrkfolket Där komma äfven de första slädarne på
stora vägen, som går strax nedanom gården. Först kommer den ena,
så den andra grannen, och där kommer busbonden själf med Pålle.
»Hälsniggar1 från tjyrkon!" — »Kvar bläi du so lägga, som nu
först kommer?u — »Ja sku nu vänt tils prästn sku hinn säj amman
å när ja kom ät, hadd tom ådra räidan fari å. Ja visst int om
grannast va als inn utan vénd omm jinarst, so n<5 kund han järna hinn
häim ifölja me ådra, når han va halv véjin, när adra kom dt, men
sku han ha börja ti lika me me, so nö ha han havi arbäit ti nyåra,
innan han a hånni häim. Stålbärg, han me frfspriggarn, han bläi
bakett, som be sku ha vari svipa o po fjärdn lämma ja allihöp."
Med juldagsmorgonen är följande fabel förbunden. Den
vidskeplige lockar in hönsen för att spisa frukost inom en på golfvet nedlagd,
af halm virad krans, på det att de, kantänka, ej skola värpa sina
ägg i främmande gårdar. Tuppen skall stå midt i ringen och galar
han, så bådar det ägg och ungar mera än vanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
