Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar ofta prägeln af en sådan segerns tid, då mörkrets välde med
vintern flytt och vårsolen från klarnande blå sänder sina segrande
strålar till lnndarnes första sippor, medan flyttfåglarnas till
hemlands-stranden återkomna glada sångarskaror för Herren i höjden tolka
naturens tack och lof. Denna väldiga brytningsstrid i naturen mellan
död och lif, vinter och sommar, har icke kunnat undgå att äfven inom
mänskobröstet väcka mäktiga känslor, värka lifligt äfven på
mänsko-sinnet. Förmodligen har solens och ljusets stora kamp mot mörker
och död fäst vid påskens firande de många vidskepligheter, med hvilka
man fordom sökte skydda sig och sin egendom mot det ondas anhang,
mot skada, farlighet och alt ondt. Ännu kvarlefva dock några sådana
bruk i våra svenska bygder.a
Den sista veckan före påsk har blifvit kallad dymmel- eller
dym-milveckan (fsv. „dymbalvikau), emedan man därunder icke ringde uti
kyrkklockorna, utan i stället begagnade en stång (= „d^mbila),
hvarmed slogs på ett bräde. Hvarje dag uti denna vecka hade sin
särskilda betydelse och utmärktes därför med namnen blå-måndag,
hvite-tisdag, aske-onsdag, skär-torsdag och långfredag samt påsk-lördag.
Numera plär man dock kalla de två första dagarna fri-måndag och
lusti-tisdag eller fettisdag. Onsdagen heter i Pyttis „klukkönsdaa.
Påsklördagen kallas vanligen stacko-lördag.
Många vidskepliga bruk och föreställningar hafva också
bibehållit sig från äldre tider. I dymmelveckan må man ej tala om
råttor, ormar och dylikt otyg, ty då blir stort öfverflöd af dem hela året.
Rakan (= „Karuna), ungssopan (= „iinssvipuna) m. m. som tillhör
bakugnen, samt sopkvastar, dynggrepar och dylikt må ej lämnas
under bar himmel, ty då rida trollkäringarne på dem till Blåkulla.
Inga väfvar få ligga ute till blekning, annars kunna de förhäxas
och linlanden fördärfvas. Inga linnekläder må tvättas och intet bohag
utlånas.
Ask-onsdagen böra alla spinnrockar utflyttas, ty annars upphöra
bönsen att värpa.
Det är dock framföralt vid de större högtidsdagarne eller rättare
nätterna, man fäster någon vikt. „Natten1 är tiden för mörksens
gärningar; lögn och trolldom sky dagen af fruktan att komma i
sanningens ljus. Därför vakar man under vissa nätter för att aktgifva
på järtecknen, därför offrar man eller söker med korstecken skydda
sin ladugård eller sitt visthus mot onda anslag och trolleri. Så
plägar man på några orter sitta uppe hela långfredagsnatten på taket
af någon byggnad, som blifvit tre gånger flyttad, för att under djup
tystnad lyssna och lägga märke till hvad som under den natten månde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
