Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalfven skall fä dricka kods första mjölk för att den ej må dö
af „8org öfver att ej ha fått smaka sin moders mjölku. Sedan den
druckit, stöter man den mot hufvudet med kärlet, hvarur den druckit,
alt för att den må trifvas bättre.
När ett såldt och sålunda flyttadt boskapsdjur har ledsamt, går
man till dess gamla hem och tager litet hö eller något annat foder,
hvilket man sedan låter kreaturet förtära. Upphör kon icke att längta
hem och råma (= „röHta“) gifvér man åt den i höet trollörten (=
„norr-blada"). Hjälper icke detta, tager man två stenar från kons förra hem
och plaserar en mot hvardera bogen.
Då boskapen första gången drifves ut’ på bete, iakttager man
följande försiktighetsmått:
Han lägger salt och bröd i koskällan, blandar om innehållet och
delar det sedan ut blalid boskapen. Har man så förfarit, råder intet
tvifvel om att icke kreaturen skola följas åt om sommarn. I samma
syfte stoppas skällan full med hö, hvaraf sedan gifves åt hvarje ko,
då de skola ut på bete.
Då kalfvar föras dt på Sommarbete till holmar, tror man sig
genom att taga stenar från hemmet och lämna dem på holmen kunna
bidraga till kalfvarnes trefnad.
Då korna och ungnöten om våren släppas ut på bete, föras de
(i Kyrkslätt) först i en hop så tätt sluten som’möjligt. Den ko, som
först lämnar, hopen, skall enligt folktron undér sommaren bli rifvén
af varg eller händef det henne någon annan olycka.
Den som förstå dagen följer korna till skogen, återför den kvist
(= „sprad(Jjoa), som han begagnade till att drifva på dem, emedan,
om så göres, boskapen sedan under sommarens lopp återvänder till
hemmet vid kvällens annalkande, utan att man behöfver söka dém.
Samma goda resultat: vinnes, om man sätter sitt vallspö under
fähnströskeln, låter hvarje ko stiga däröfver och sedan kastar det upp
på vinden (=ffföussktillanu). I hvartdera fallet bör man skära så många
skåror i kvisten som män har kreatur.
(För att hönsen åter icke skola värpa borta, ritar man en ring på
egen gårdsplan, lockar hönorna in i ringen, hvarest man låter dem äta.)
Finnes vallhjon, undfägnas det grundligt första dagen samt
öf-versböljes vid sin hemkomst från skogen med vatten, hvilket
förfaringssätt iakttages, på det att mjölk må flyta lika ymnigt under
sommaren, som vatten under första dagen hälles öfver herden eller
her-dinnan.
Eri dél byar hafva anförtrott sina hjordars öfvervakande åt en
vallherde. På andra orter gå de skilda hemmaneds barn i vall vår.
och höst, bvaremot korna midt under sommaren sällan ha någon som
„ser efter sig“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
