- Project Runeberg -  Nyländska folkseder och bruk, vidskepelse m.m. /
81

(1889) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hemmet till en annan holme, där gräset växer litet rikligare. För
vintern skrapar man ihop åt kreaturen foder från hvarje ställe, där
några grässtrån vaja mellan buskar och stenrösen.

Fisket utgör hufvudnäringen. Fiske öfvar skärgårdsbon alla
tider ander året, med nät, not, katjor, rysjor, krok och metspö. Men
af all fiskfångst är strömmingsfisket viktigast, ty däraf beror bra nog
mycket utskärgårdsbons hela uppehälle och tillvara. Strömmingen
fångas såväl med not som skötar. Om våren i medlet eller slutet af
maj börjar skärgårdsbons skördetid på hafvet. Det s. k. nvårskötfisketu
eller „krokskötfisket“ tager nu sin början. Åtta s. k. krokskötar jämte
en båt äro de nödvändighetsartiklar, som därtill erfordras. Dessa
skötars dimensioner äro vanligen omkring 45 aln i längd och 6 i djuplek.
Ofta äfven större. Då de äro nya, uppskattas de till ett värde af 45
å 50 mk per styck. Båten är till sina dimensioner vanligen 11 aln i
längd, 33/4 aln i bredd, ll/s aln i djuplek. En sådan båt med därtill
hörande taklage uppskattas till ett värde af 175 mk.

„Höst8kötfisketu lämnar en rikligare fångst och tyckes vid första
påseende vara mera inkomstbringande. Dock — det erfordras större,
vidlyftigare och dyrbarare redskap för att bedrifva detta fiske i följd
däraf att man fiskar ute på hafvet och i hafsstråk, hvilket icke är
fallet med krokskötfisket. Nettobehållningen blir iföljd häraf vanligen
densamma och oftast mindre än mången är böjd att antaga.

Om höstsommaren eller under de första dagarna af augusti
månad göra skärgårdsboarne sig redo att fara ut till hafs. Man styr
kosan ut ända till de yttersta klippholmarne eller „kobbarna“.

Är så väderleken vacker och luften klar, är den naturligtvis
gynnsam för fiskafänget. Men äfven under blåsig väderlek utlägger
man ofta sina skötar — mången gång på vinst ocb förlust. Bisken
är ofta stor i det att skötar, draggar, tågvirke etc. vanligen
uppskattas till ett värde af 500 mark.

Då man vill lägga ut skötarne, sänker man först ned en större
sten med ty åtföljande rep, vid hvilket en sköt fästes. Vid detta åter
knytes skötbandet, och så låter skötläggaren sin sköt ifrån de pinnar,
på hvilka den är upplagd, fälla sig själf på fångst. Då den är fäld,
vidfästes åter en annan och så i fortsättning oftast ända till tio
skötar, mellan hvilka då och då sättas flöten. Vid sista skötbandet
anbringas alltid ett märke. Denna rad af märken ter sig ofta på
af-stånd som en rad af sjöfågelhalsar.

Skötarna läggas ofta ut ända på trettio famnars vatten, men
äfven på endast fem famnars.

Som det ofta går stark underhafsström, är det icke alltid så lätt
att taga upp skötarna. I vackert väder är det ett angenämt arbete

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:42:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nylsedbruk/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free