Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lämnar ofta tillfälle till behöflig hvila, men under storm är det
föreuadt med lifsfara.
För turisten och för andra, hvilka finna nöje i det ovanliga, är
det ett sublimt skådespel att se tvänne elementer, vattnet och luften
i uppror — ifall de nämligen kunna göra det från en säker plats.
Vinden piskar vågorna och liksom bortsopar deras toppar; den
upptornar dem till en fruktansvärd höjd och slungar dem att krossas mot
klipporna och hällarne. Fiskaren, som med sina skötar två mil ute i
hafvet, ser en sådan storm uppstå, prisar icke sin lycka. Han vill
icke, kan icke lämna skötarna, som i hans förhållanden ofta betyda
en hel förmögenhet, att sönderslitas och sopas bort af sjöarna. De
måste räddas till hvilket pris som hälst och det uppstår då ett ansträngdt
arbete midt under växande faror; det artar sig till en situation, som
kräfver all den beslutsamhet och all den själsnärvara, som
skärgårdsbon allena är mäktig af. Det händer dock att stormen kommer så
hastigt och nära uppå, efter det förebuden visat sig, att det ej
återstår annat än att lämna de dyrbara redskapen i sjön och låta båten
länsa undan för vinden, hvart det än månde bära, för att dock lifvet
måtte räddas.
Har man däremot hunnit bärga skötarna och lyckligen redt sig
ur den öfverståndna faran, är man hjärtinnerligt glad öfver att icke
hafva förlorat något. Ja, det kan omedelbart efter en sådan
öfver-stånden fara och som reaktion häremot uppstå en sprittande
öfverdå-dig glädje. Så, då ett skötlag engång sluppit i land i lä af en
lång-sträkt bärghäll, fick en af sällskapet, redan en äldre man, fatt i en
af bruten gren af en tall och begynte med den som stråke birfila mot
ett öskar, som skulle föreställa fiol. Glömmande tröttheten och
mödorna, farorna och bekymren, kanske ock för att få bloden i lifligare
rörelse, för att få värme i kroppen, sprungo jäntor och svenner upp,
likaså gummor och gubbar och begynte svänga om i liflig dans. Han
med öskaret som fiol trallade och svängde sig med.
Som exempel på den rådighet och sinnesnärvara skärgårdsbon
i farans stund ådagalägger, vill jag anföra följande: En ung
skärgårdskarl kom i storm seglande med båten fullastad med strömmingstunnor.
En störtsjö vräkte akter ifrån in, så att aktern af båten begynte sjunka
och fören reste sig upp. Båten måste inom par ögonblick gå till
botten med besättning och alt. Men snabb som en pil var fiskaren uppe
i masten och stjälpte båten omkull, hvarvid strömmingstunnorna
rullade ut och båten räddades från att sjunka.
Notdragaren utsätter sig ej vid sitt fiske för så stora faror. Men
hans arbete är ofta tungt. Midt i sommaren går det nog an och
be-drifves ofta under glam och skämt. Värre blir det om hösten i regn
och köld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
