Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämnmod. Han handlar först då värklig nöd är för handen, och han
gör det då vanligen med stor rådighet och sinnesnärvara.
Skytten har ofta äfven ett annat skäl att med största
noggrannhet genomsöka isskrofven, källrarne, ty ati ihåligheterna ander den
sammanpackade drifisen lägger sälen sin ange (= „kut“)
Invid ställen där issörja och drifis äro sammanträngda, väljer
sälen vanligen sin boplats. Då skytten har varsnat djnret med
kikaren, som han alltid har till hands, söker han försiktigt gå omkring
det för att så krypa på det. På hafvudet bär han en hvit
harskinns-mössa och ofvanpå kläderna har han dragit en hvit nblagarnsstjörtoa
för att icke sticka af mot den hvita snön.
På senare tider har en och annan begynt anlägga blå glasögon;
ty då vårsolen lyser på drifvorna, blir ljuset ofta så starkt, att det i
hög grad plågar ögat, ja nära nog bländar till och med
skärgårdskarlens skarpa, jaktvana ögon. Det händer till och med att en och
annan för någon tid kan bli nästan blind (= „sn0blindtt).
Först kryper han framåt mycket varligt. När han kommer
närmare, lägger han sig raklång och skjuter sig sakta mot sälen.
Bössan är bunden vid en stång och ligger som i en skida och släpar
efter vid en segelgarnända.
Så snart sälen lyfter upp hnfvadet, ligger skytten helt stilla, då
den åter sänker det mot isen, skjuter han fram alt hvad han kan.
Skicklig skytt som skärgårdsbon vanligen är, sätter han nu kulan midt
emellan ögonen på sälen, springer raskt upp och hagger med
„gad-don“, en järnkrok fästad på en stång, tag i sitt byte, innan det
hinner hasa ned genom hålet på isen.
Är man ute på storskytte, d. v. s. dröjer man flere veckor å rad,
så har man två ekstockar eller ock båtar med sig, af hvilka den
mindre begagnas såsom redan är nämdt. I den större åter håller man
proviant, kläder, fångst m. m. och däri ligger man äfven under nätterna.
Alt detta gäller vårskyttet.
Höstskyttet tillgår naturligtvis på helt annat sätt. I början på
hösten jagar man mest inomskärs och man behöfver då blott gifva akt
på, hvad det är för väder, så kan man vara något så när säker, hvar
sälen stiger upp. Det inträffar vanligen vid någon bärgsudde eller
sådant.
Under senhösten far man vanligen längre ut. Tidigt en morgon,
då ännu ingen fläkt rört sig, förrän „sen a hånni skak svämmn ur kruppn
np seu, stiger skytten i sin båt. Kommen ut på sjön, företager han
en 8. k. sälrodd, d. v. 8. smyger kring holmarna efter sälen.
Varse-blifver han denna, låter han sig sakta drifvas mot sitt mål. Han
skjuter, skyndar hastigt till. Blod och flottstrimmor visa stället, där
sälen sakta sjunker. Nu sänker han till draggning ett fyraarmigt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
