Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likaledes hafva oformliga djur visat sig och gifvit upphof till
historier. Stundom har väl helt enkelt lusten att få berätta förledt
jägaren att uppdikta märkvärdiga saker. Mången gång har det väl
varit trän, stubbar och stenar, som på långt afstånd och i dunklet
tett sig för jägarens öga som underliga djur. Detta är så mycket
sannolikare som våra allmogejägare under våren röra sig i skogen redan
vid midnattstid för att vara framme vid tjäderspelets början. Härtill
kommer sedan, att tjädern är en fågel, som icke låter skrämma sig
så lätt, då den riktigt „är i tagen“. Den i denna omständighet
oinvigde har, då han sett fågeln envist sitta kvar efter knallen, trott sig
ha att göra med „den svarte“ själf.
Hvad tron på silfver uti kulan vidkommer, så har den gifvit
upphof åt talesätten: Ja sutar me silvarkulo", och „ja mäitar me
sil-varkrök", hvilka bildlika yttranden innebära detsamma som, jag köper
mig den och den varan för penningar, hvilka enligt den gamla
myntfoten räknades i silfver.
Ar bössan „illa djörd“, „dödar“ hon icke, om man ock skulle
skjuta kulan tvärs genom vildbrådet. Detta afhjälpes sålunda, att
man tvingar en orm i bösspipan samt sedan aflossar skottet. Härefter
dödar bössan, blott kulan eller haglet det minsta rör vid föremålet.
Detsamma tror man sig äfven vinna, om man skjuter en skata,
öppnar den och uttager hjärtat samt sedan smörjer pipan invändigt med
den blod, som finnes i hjärtat. Tager man sand från tre kyrkogårdar
och blandar häraf i krutet, medför det äfven samma värkan. Likaså
om man lägger bössan under en landsvägatrumma (= „drommbrö“ eller
„trommbou), då ett liktåg skall passera däröfver.
I Helsinge bestrykes en „illa djörd“ bössa invändigt med
„mar-kojalsalva“ (— merkuriisalva, kvicksilfversalva, gråsalva).
Genom trolldom tror man sig äfven kunna åstadkomma det, att
kulan förfelar målet. Så hafva sälskyttar berättat huru det är svårt
att få någon säl, så snart de kommit så långt ut, att den finska
befolkningen eller ock de där boende „äistpläntonaa begynt höra
skotten. Äfven har man en och annan gång misstänkt att någon bland
ens närmaste grannar haft makt att tvinga bössan att klicka, hvilken
tro måste bortfalla i den mån flintlåset undantränges.
Samma makt tror man vargen äga. Står vargen nämligen och
ser på skytten, då denne står i begrepp att ge fyr, brinner skottet
’icke af.
Uppe i landet, där som redan nämdes, skjutkunnigheten i
allmänhet är mindre, kunde det fordom någon gång hända, att en
myk-ket ofördelaktig tanke uppstod om den skicklige yrkesjägaren, som
till råga på olyckan hade bygt sin koja utom byn vid någon källa
eller bäck uppe i skogskanten.. Detta i all synnerhet, om han lät sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
