Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUorna ropa vid sin färd åt söder: „E vi alla, e vi alla?“
Om lommen (= „kakarn“) se ofvan sid. 92.
Våra husdjur hafva i tiden talat mycket, ehurn man ej mera så
noga kommer ihåg det. Hästen skall hafva sagt:
„Jag är rask och jag är stark".
Kon åter:
„Ger du mig något i mulan,
Ger jag dig något i sulanu.
Fåret säger:
„Ger du mig hull,
Ger jag dig ull“.
Till fåret (vid klippning?):
Taka, taka, fåra mett
Gé me ana låra dett
För ja vagga båna dett
Mid8omarnattan ?“
„Blädar i boskan, bladar i boskan, he e int avton änn“, uppmanar
gumsen de öfriga fåren.
Då oxen möter skomakaren, säger den:
„Gu då, gu da, minn hédarsbrör,
Ja djör lädar o tu djör skör.
Men tu raiskar, men ta raiskar".
Enligt en annan variation:
»Grannas mor bå me djör lädar i då
Men ja djör int“. :[:
Katten anses medföra trefnad i stall och ladugård (se ofvan sid. 69).
„Pas8 igga upa ti list de undan", sade räfven åt katten. „Ja hår
äin häil pusa me råd.
Hur magg hår du?“
„Bara äin råd", sade katten och sprang upp i ett högt träd.
Hunden. Herregårdshunden säger:
„Kiitt och fläsk ha vi nog, nog, nog".
Och torparens hund svarar:
„Hå vi int, so a vi havi :||:
„Di e sära", sade räfven om rönnbären.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
