Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mångtaliga äro de »passasar" Mickel varit med om och från hvilka
han vanligen genom sin fintlighet bärgat sig; stundom har dock hans
slnghet kommit på skam. (Se Nyland, Tom II.)
Björnen (=»bjonn“) har tolf mans styrka.
»Vargen1 nämnes sällan vid sitt rätta namn, på det han icke må
skada boskapen. Man tilldelar honom vanligen namnen: Fajjin,
Skög-san, Snuskin, Gråin o. s. v
Vargen sade förr i tiden:
»Sälipipa — syster min
Bukkhörna — bröder minn
0 lagghörna2 tjor me laggt upp i sköjin".
Haren säger till sin unge: »Tu hår lika stör ogor i huvu som
ja, fod de siälv". Ett ordstäf säger därför ock om fattiga föräldrar,
som ej förmått underhålla sina barn: »Tom lämna dom, som harin
lämnar uggan sin np skaran".
Haren sörjde öfver sin brist på mod och beslöt i sorgen att gå
dränka sig. Då han kom ner till sjön, skyndade småfisken ut från
strand. Haren log öfver att han ensam kunnat skrämma så många,
log så godt, att öfverläppen sprack. Ifrån den dagen är han harmynt
(= »haraläppab).
En annan berättelse härom lyder: Räfven skulle springa i kapp
med hästen; den tog då med tänderna fast i tagelsvansen; detta såg
haren och skrattade då till så att läppen sprack.
När ekorren (=»ikörna") kommer till en gård, betyder det eldsvåda.
Om flundran berättar folksagan:
Då Jungfru Maria gick hafvande, åt hon af flundrans ena sida
och kastada resten i sjön; däraf har flundran sitt egendomliga
utseende.
Grodan är en förhamning af människan. Folket finner en stor
likhet mellan människans händer och grodans fötter och tror att
en människa i urtiden till straff för någon illbragd blifvit förvandlad
till en groda. Om skärgårdsboarnes aversion mot detta djur (se
sid. 86).
En saga från Helsinge berättar, att en prinsessa för sitt
öfver-mod blifvit så straffad. (Se sagan om Hur grödan bläi skapa. Nyland,
Tom II.)
Mygg och mott. (Se sagan Varifrån myddjin ha komi. Nyland,
Tom II.)
Spindeln kallas vanligen »nukk" eller „nokk". Bruna och grå
1 V. L. Cajander, Nyländska folksägner i Nyl. Alb. IV.
* = valdthom af asp eller al, blandadt med uäfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
