Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växter oeh hvarjehamla föremål. 103
gick han in på nytt och kom ut igen, för att åter befria sig från
slemmet. Nu hindrade kamraten ormen att tredje gången inkomma
i den sofvandes kropp, emedan han, enligt folktron, då skulle stannat
kvar där. Sedan ville han väcka den sofvande, men det var en möda
att få honom vaken. Så sömnstyngd var han af ormen. Då han
slutligen vaknade, sade han, att han i drömmen varit så törstig och trott
sig dricka friskt och kallt källvatten. Men från den stunden försvann
bans lungsiktighet och han blef den »friskaste" karl.
En annan gång lågo invid en trärot tvänne karlar som voro
n8tarka tuggare". Som ormen afskyr tobak, kunde den icke krypa
in i karlen genom munnen. Den lade därför ett löf på den sofvande
karlens bröst och klef själf upp i träet för att så kasta sig in i karlen.
Men dennes kamrat, som legat vaken och åsett hela tillgången,
flyttade sin spade på den sofvandes bröst och lade löfvet ofvanpå spaden.
Ormen störtade ned som en pil, men sprack mot spaden.
»Om1 en människa fått ormen uti sig, skall man hänga henne med
fötterna i taket och lägga en mjölkskål för munnen. Ormen påstås
då kasta sig ned i skålen eller också griper man honom meden tång,
när han sticker sitt hufvud ut ur patientens man för att njuta af sin
älsklingsdryck."
En ihjälslagen orm sättes i en myrstack eller gömmes i jorden;
likaså bör stören, hvarmed ormen slagits ihjäl, ställas så att ingen
kan vidröra den, ty vidrörandet medför men.
Huru jägaren förfar, då han^ bössa blir förgjord, hafva vi redan
förut sett (se sid. 88).
„Om1 ormens fortplantning har man en särdeles märklig
föreställning. Ormhonan tros nämligen då hon skall föda, krypa upp i ett trä
och därifrån släppa ned ungarne på det att dessa ej må uppäta henne.
Allmänt tror man äfven att ormen har fötter, men att han döljer
dem för att ej behöfva arbeta. Fiskar man honom med ris, så visar
han nog fram dem."
»Med ordets makt1 tros människan kunna beherska ormen. Vid
åsynen af en orm plägar man i östra Nyland, för att få honom att
ligga stilla, tils man funnit något vapen för att döda honom, ropa:
»orm, orm ligg i duva (dvala) ligg i duva, tils ja kominor me menn
kluva". Om ormen ej stannar och lyssnar till denna besvärjelse, så
tager man tvänne trästickor ocb lägger dem i kors på det ställe, där
ormen legat; uppsökes stället vid samma tid följande dag, bör ormen
ligga vid korset. I Strömfors sättes det s. k. Salomons inseglet &
eller alrunan på det stället, man sett ormen, och följande dag tros
ormen återvända till platsen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
