Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke häjda dess framfart och »visste ingen råd som god var“. Men
händelsevis kom en »lapplandsgosse" förbigående på landsvägen. Han
begärde en åskpil och man hämtade honom en sådan. Han red med
denna tre gånger »rootsolsu och genast började elden slockna.
På ett torp i Keinby af Helsinge socken hade värdinnan
upphittat en omkr. ett kvarter lång hålmäjsel. Hon fann den på ett bärg
nära torpet och ansågs den hafva nedkommit under ett åskväder.
Mannen försökte sedan använda den vid en skogsbrand, som kort
därpå uppstod, men beklagade sig efteråt, att den icke »hjälpte något".
»Åskpilen" anser man äfven tjäna som botemedel mot tandvärk,
hvarvid man blott berörden sjuka tanden med ifrågavarande stenredskap.
På ett hemman i Kungsböle by af Strömfors socken plägade man
vid botande af sjukdomar först upphetta stenen, sedan satte man smör
därpå och då smöret smultit, tog den sjuke in en del däraf och smorde
en del på det sjuka stället. Långt snabbare och kraftigare ansågs
ändock åskpilen värka, om en liten del däraf pulveriserades och gafs
in åt den sjuke. Genom de många uppvärmningarna och
afknacknin-garna hade stenen så ändrat form, att det var omöjligt att bestämma
till hvilket slag af stenredskap den i tiden hört.
b) Elden.
Att elden ansågs och ännu anses för ett heligt element, som
renar från alt ondt, hafva vi redan flere gånger påpekat. »Många1
sjukdomar fördrifvas genom att eld motsols föres omkring den sjuke.
För att elaka människors hotelser och önskningar ej må gå i
fullbordan, kastas eld efter dem, då de aflägsna sig. Man må ej häller
spotta i elden, ty då får man blemma på tungan. Blemman fördrifves
därigenom, att den sjuke säger till någon annan: »jag har en blemma
på tungan", hvartill den friske svarar: »i morgon två“. Därpå spottar
den sjuke och säger: »båda å!u. Bägge spotta därefter under vänstra
armen.u
c) Grottekvarnen.
Äfven Nyland har sin saga om en Grottekvarn (Se Nyland, Tom
II, Sagan om »Kvarnen, som malde alt hvad man ville“).
1 Jfr V. L. Cajander, Nyländska folksägner, Nyl. Alb. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
