Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Namnet1 mara har man sökt härleda från det fornnordiska marr,
som betyder häst, och denna härledning bekräftas däraf, att enligt
den nyländska folktron maran, då hon visar sig, ofta antager
skepnaden af en hästsvans.
Vill man sätta maran på någon, skall man fånga (då solen Sr
i jnngfrnn8 tecken) tre ormar, taga deras tänder, bränna dem p& en
jordfast sten, hopsamla askan, blanda den med jord från tre socknars
kyrkogårdar, tagen från tre ställen å hvarje kyrkogård och utså
blandningen på det hemmanets tomt dit man vill hafva maran. Då skall
den infinna sig dit och plåga kreaturen i form af onda andar, som
sätta sig på kreaturens ryggar, en på »gompn“ och en på „mankan“.
Vid denna handling har man att iakttaga följande:
Askan må ej sås inne i rummen.
Värkställer man denna offerhandling någon annan tid än då
solen är i jungfruns tecken, så sker någon olycka. »Ingen kan veta
hvad som är i jungfrunens makt“, säger bondepraktikan.
Några, som gingo, då solen var i stenbockens tecken, till en
kyrkogård för att öfva trolleri, blefvo utslungade från kyrkogården
öfver en å, som flöt där förbi och det så kraftigt, att de sedan i lång
tid spottade blod. (Pyttis.)
d) Tomten.
Som vi redan nämde, äro enligt folktron vattnet, skogen, bärgen,
ja människornas boningar befolkade med andeväsenden, hvilka i
likhet med »håmblat" kunna uppenbara sig i kroppslig gestalt. Då
kristendomen infördes, fördömdes dessa hedningarnes kära fantasifoster
och utpekades som onda andar. Deras betydelse misstyddes och deras
uppsåt förvrängdes. Hade kristendomen förklarat: »sådana andar
finnas icke“, hade måhända dessa fantasiskapelser för länge sedan varit
glömda. Emellertid konstaterade de andlige, att sådana väsen funnos,
men förbjödo att offra åt dem. De flesta af dessa mytiska
föreställningar hafva, såsom vi ofvan sett därför ock med en märkvärdig
friskhet bibehållit sig i folkets själ ända till våra dagar. Också har mer
än en nitisk befordrare af folkupplysningen vid sitt försök att skingra
dessa villfarelser blifvit slagen för munnen med »Guds ord“, i det
allmogemannen från katekesen anfört: »Huru och på hvad sätt sker
afgudadyrkan? På åtskilligt sätt: såsom då man tillbeder solen,
månen och himmelens här; änglar, afsomnade hälgon, hälgonens beläten
och aflefvor, eller söker hjälp af djäfvulen och hans värktyg, såsom
trollpackor, löfjärskor, skogsrå, sjörå, tomtegubbar m. m. sådant". Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
