Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e) Skogsrået
uppträder enligt folktron än som en gammal käring än ander
hvarje-handa växlande gestalter. Sagorna hafva mycket att förtälja om hora
skogsrået då och då uppenbarat sig för människorna och huru det i
lön för hvarjehanda tjänster gifvit de mest förunderliga gåfvor (se
Nyland, Tom. II, Sagorna om skogsrået).
f) Rågubben.
Till och med själfva rågången tros ha sitt rå, en liten kort gubbe
med bred hatt på hufvudet och en lång stör i handen. (Se sagan (29)
om rågubben, Nyland, Tom II.)
g) „Rögtunman“.
»Rögummanu är ett mystiskt väsen, som säges uppehålla sig i
rofland, för att afhålla barn därifrån.
h) Skogsjungfrun.
Då skogsrået i folksägnerna oupphörligt’ byter form, förblifver
skogsjungfrun sig ständigt lik. Hon förfogar öfver den mest
smeksamma röst och ett det fagraste ausikte man kan tänka sig, men är
baktill alldeles tom och urhålkad liksom »äin réstaa, »äitt däigtrog",
„äin rutigar stobb“ o. s. v. Emellanåt säges hon komma till milan
och då söka förleda kolaren till otukt. Å hufvudets vägnar är hon
icke synnerligen rikt utrustad. Det berättas huru hon engång infunnit
sig till en mila och frågat kolaren om hans namn, bvartill han svarat,
att han hette »själf11. Då hon sedan ville förleda honom, fick han tag
i en brand och jagade härmed efter skogsjungfrun, som skrek på bjälp
och för de andra skogsjungfrurna, som skyndade till, klagade: »sälv
bränd! sälv bränd!“
Dessa, som icke förstodo henne, hånade henne och lämnade
kolaren oantastad.
Någongång har det händt, att män aflat barn med
skogsjung-frun. (Se Nyland, Tom II, sagorna om »Starka Matts" och
»Skogs-jungfruns sonu.
Skogsjungfrun förvillar människor och boskap genom att låta
dem trampa på trollörten. De gå då i ständig kretsgång och
återkomma alltid till det ställe, hvarifrån de utgått. Häremot hjälper sig
vallgossen genom att vända jackan afvig eller läsa sitt »Fader våru
bakfram.
I Lappträsk kallas denna trollört »villblémo", »villgräs" och
»vill-gräsblömo"; i Liljendal »villangräsu (pyrola rotundifolia); i Pärnå
och Helsinge »villstrå“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
