Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Och om jag intet lof utaf sköna jungfrun får,
Så vill jag resa bort så långt härifrån
Och aldrig mer till sköna jungfrun komma."
Men jungfrun plocka liljor de ljusa och de blå,
Hon lade dem i sängen, sig själf däruppå
Och låg där, tils dagen blef ljuser.
Och jungfrun ståndar upp igen, hon kammar ut sitt hår
Och sad’: „hvad är jag sämre i dag som i går
eller (Lika är jag jungfru i dag som i går)
Fast jag Bofvit med ungersven så blyger".
„Jag är ingen ungersven, fast dig nu tyckes så,
Jag är den stackars Näcken på böljorna blå,
Som bygger sin bur under isen."
„Min fader och min moder de Öfvergifva mig,
Om jag skulle komma till buren med dig,
Om jag ock visste, hvar han nu vore."
„Min bur han är bygder alt under en bro,
Dit ingen kan segla ej häller kan ro,
Ej häller någon härberge taga.
Men gör du dig redo och rusta dig till,
Så skola vi resa till brusande älf,
Där skola vi ej skiljas från hvarandra."
Det dagades i öster, det tändes upp en rand,
När svennen tog jungfrun i snöhvitan hand
Och de togo så afsked af hvarandra.
Ungersven han stufvade sin lilla båt från strand,
Men jungfrun hon gångar sig på snöhvitan sand,
Hon fäller så mång’ blodröda tårar.
Se näckvisan a, b, c, d. Nyland, Tom III, sid. 127.
k) Sjörået
är stundom ett manligt väsen.
På Bärgholmen, en bärgholme i Långfjärden i Borgå socken bor
ett sjörå (= „råda"). Långfjärden är känd för sina häftiga kastvindar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
