Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jast här i trakten af Bärgholmen har m&ngen seglare förlist. Det
ligger då nära till hands att tro, att Bråda“ dragit seglaren omkall.
Få rån mellan Pockar och Lindkoski byar af Lappträsk socken
Annes ett skogsträsk, hvars lösa tufstrand vacklar, bågnar och ej
tyk-kes vilja bära vandraren; träskets tanga vatten, så svart, att det till
och med gifvit fiskarne en mörkare färg, bidrager naturligtvis att göra
intryck på människans sinne. Fiskare i Pockar plägade, då de
be-gåfvo sig hit för att meta, ställa så till, att ingen varseblef dem, då
de tågade af. Man skall äfven för att få tur plägat offra, då man
första gången om våren var på mete, någon liten silfverpenning eller
något mindre silfverstycke åt rået.
Rån i träsk och sjöar tros till natten drifva upp på stränderna
glänsande feta boskapshjordar för att beta.
Stundom uppträder sjörået äfven som ett kviniigt väsen och
näm-nes då vanligen
1) Sjöjungfru.
Under vackra morgnar har man enligt folktron sett sjöjungfrun
sitta på någon häll i solskenet. Hon är mjällhvit och silkeslen till
sin hy och har stora långa bröst, hvilka hon kastar öfver axlarna, då
hon tvättar sig. (Stora bröst tilläggas stundom äfven näcken, ehuru
han eljes tänkes som ett maskulint väsen.)
m) Hafsfrun.
Hafsfrun, som enligt en sägen från Pojo, förekommer i haf, sjöar
och träsk, visar sig vanligen, då månen går upp på fästet. I månens
sken sitter hon då på någon sten i hafvet och kammar sitt långa gula
hår. Men äfven midt i kolmörka natten kan seglaren plötsligt få se
henne. Det kan nämligen då med ens lysa upp som om en ijangeld
tudelade mörkret, och vid detta hastiga ljus kan man få se hafsfrun
sitta på något stengrund liksom roende i ett tråg. Skärgårdsbon vet
nu, att det är bäst att taga ned seglen, ty hafsfrun bebådar storm och
oväder.
Hafsfrun bor i ett vackert slott, hvari alt glimmar som af silfver
och guld. Själf går hon klädd i så vackra kläder, att det riktigt
„gliar“ i ögonen.
Alla dessa olika vattenrån förebåda genom sin klagan i den tysta
natten människors död genom drunkning. Som vi redan ofvanföre
påpekat (se sid. 114) torde ofta råets rol spelas af en säl eller lom,
måhända ock någongång af en klagande musikalisk mirre.
Enligt folktron måste en kyrka alltid uppföras i närheten af
något rinnande vattendrag.
Vanligen kräfver rået vid kyrkobyggnadens uppförande något offer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
