Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen gång af denna orsak i all tysthet. Gäller det att slakta svin,
stiger man upp långt förrän dagen randats och utför då »stickningen",
på det icke någon genom svinets skrikande må ledas på tanken, att
det slaktas, och genom sina konster eller (mera oskyldigt) genom sin
»hårda natur" hindra blodet att rinna.
Vid brygd fruktar man desslikes, att någon skall kunna hindra
denna att rinna, hvilket stundom till stör förargelse inträffar. Ett
dåligt malt är vanligen orsaken till att man påbördar andra skulden.
Stannar brygden, medan en person är eller kort efter det han varit
i stugan, kastar man efter honom en eldbrand eller ock en skopa vört.
Utom andra konster kunna sådana trollkarlar äfven återskaffa
stulet gods. Hela konsten lär vara, att gubben i ett glas brännvin, hvari
han blandat någon smörja, låtsar taga reda på tjufven, likaså hvar
det stulna finnes, om det någonsin kan återfås m. m. Brännvinet
måste man naturligtvis själf hämta med sig, ty annat brännvin duger
ej. Vid kvantiteten fästes ej något afseende, men gubben eer dock
gärna, att man hämtar hela flaskan, emedan experimentet då lyckas
bättre, förstås. Sedan han sett i glaset, afgifver han, liksom
forntidens orakel, något mystiskt svar, som kan tolkas på flere sätt.
En bonddräng hade förlorat sitt ur och kunde, oaktadt alla
efterspaningar, ej återfå detsamma. Slutligen reste han till den vidt
berömde „Monnby-gubben" (Borgå socken), för hvilken han berättade
sitt missöde. Drängen svarade på gubbens fråga, om han misstänkte
någon, att han ej kunde misstänka någon viss person och ej ens visste,
om det blifvit stulet eller om han på annat sätt förlorat det, emedan
han den ifrågavarande kvällen varit litet »ankommen". Gubben hälde
nu brännvin i glaset, och sedan han under många hostningar och
allehanda minspel undersökt detsamma, sade han, att klockan ej var
långt borta, men ej häller just så nära, och att han nog skulle återfå
den, såvida, tilläde han, hon ej hade gått genom tre händer d. v. 8.
trenne gånger ombytt ägare. Drängen fick nöja sig med detta svar
och fick sannolikt aldrig uret.
Söker man ertappa tjufven själf, tror »kloka gubben", att detta
kan ske, om ej tjufven dessförinnan hunnit passera öfver tre vatten.
Att dessa bedragares konster någongång lyckas, kan dock lätt
förklaras. Då en bestulen söker hjälp hos dessa kloka, sprider sig
snart ryktet därom och tjufven skyndar någongång, mån om att
undvika de timliga och eviga plågor den »kloke" frammanat, att
återlämna det stulna, nästan alltid i hemlighet, så att ägaren ej får någon
aning om den skyldige. Återfås det stulna, är det naturligtvis den
»kloke" man har att tacka därför; återfås det ej, har det naturligtvis
gått genom „tre händer", och då kan ju ingen mänsklig makt
återskaffa det. I båda fallen är det trollkarlen, som vinner på kuppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
