Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 »ÄNNU NÅGRA ORD OM HENRIK IPSENS »GENGÅNGERE».
dem så föraktliga, att vi omöjligt kunna få intresse för dem.
Hvad gör det till eller ifrån, om en sådan som unga herr
Oswald går under? Han hade ju alla förutsättningar för att
bli sin faders värdige son, och då är väl vansinne bättre; och
af de andra figurerna i stycket fins det ingen, som
framställes så, att man kan känna deltagande för honom, utom
måhända denna förvirrade, utpinade fru Alving, som är en högst
otydlig person. Så många absolut dåliga människor finnas
knapt på något ställe i verlden. En liten glimt af
medvetande om egen privat dålighet plägar dock då och då lysa
upp till och med i det djupaste mörker, — ett medvetande
om denna dålighet och synd, som man icke har rättighet att
skylla på andra individer eller på samhället, utan för hvilka
man själf, man själf allena,, har att stå till svars. Denna
alldeles ensidiga framställning af usla menniskor gör icke något
sant intryck och griper oss därför icke häller.
Men dessa utvalda praktexemplar af dåliga
personligheter ha icke kortimit tillsammans, blott emedan Ibsen ser
människorna så; de äro där egentligen som målsmän för
samhällets olika skavanker. Den omtalade — icke lefvande —
fadern representerar humbugen, som för verlden är den
förträfflige och undergräfver familjelifvet. I presten ha vi den
bornerade kyrkligheten, här gränsande till idiotens ståndpunkt.
Snickaren och Regina representera den djuriska bestialiteten,
som blott vill snappa åt sig. Fru Alving är offret för dessa
stridande principer; hon har må hända haft möjligheten till
att bli en människa, men hon har råkat så i klämma, att hon
nu icke vet, huru hon skall bete sig. Oswald slutligen
representerar ej en gång själf någon princip, utan är blott
könsekvensen af humbugens princip. Här såsom i Ibsens öfriga
arbeten äro personerna egentligen abstraktioner, som för ett
ögonblick fatt namn af män och kvinnor. De äro uppstälda
som i ett matematiskt problem och gå med samma
ofelbarhet mot ett gifvet resultat’, som ett sådant problem måste
göra. Brutaliteten går i smutspölen, den bornerade teologien
faller i snaran, humbugens konsekvens förgår, och den
stackars varelse, som står emellan dessa stridande krafter, når
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
