Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
HANNIBALS DÖD.
jag den ett ögonblick, men för min syn
sig tedde mina händer hemskt befläckade
af helga offrets blod, och då försvann
så brottslig glömska strax, och svann för alltid.
Af hat jag lefver. Roma vet det, därför
det ger mig hat igen. — Vill du ej kriget,
om ej min bön dig rör, om egen fördel,
om till och med ditt rikes hela välfärd
dig ej benägen gör för krig mot Roma,
välan, så drar jag bort, så skall jag vandra
från folk till folk, o kung, till jordens gränser
att söka furstar upp, som våga mäta
sitt mod, sin kraft med det afskydda Romas.
Och finner jag en sådarj ej, skall själf jag
åtminstone bli trogen helga löftet,
jag en gång svor, och så mitt hat skall sluta
i döden först med sista andedraget.
Se där mitt värf se där mitt mål för lifvet.
Mitt hjärtas vilda hat kan icke blidkas.
Säg, vill du se det fyldt mitt värf, och vunnet
min lefnads hela mål? ... Så gif mig Roma!
Prusias.
Nej aldrig. Hannibal, plär vreden gifva
oss goda råd, och dig förbländar hatet.
Godt fins i Roma ock. Jag vet, det minnes
dig med den hätskhet ej, som du det egnar:
det hatar fienden, beundrar hjälten.
I dag, ej längre se’n, har sändebudet
Flaminius, pretorn, sagt mig . . .
Hannibal.
Prusias!
Du! du ett sändebud från Roma mottar?
Prusias.
I dag, när morgon bräkte, har Flaminius
med flottan landat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
