Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47 * FREDRIK WILHELM SCHOLANDER.
dekorerade med arabesker i brun färg på matt grund. Här
gälde det att skapa fritt, och formerna likna ingen historiskt
gifven stil, om de också kunna sägas ha en anklang af
Scholanders älsklingsstil, renässansen. Ulriksdals kyrka, som 1865
uppfördes i den vackra parken, är åter bygd i ett slags
nordisk senrenässans med runda gaflar, hvilken man på grund
af förbindelsen mellan tegel och sandsten kallat holländsk. I
en liknande stil är äfven det bernadotteska grafkapellet vid
Riddarholmskyrkan utfördt (1850), och om det icke
harmonierar med kyrkan, så beror detta därpå, att det måste
öfverensstämma med hennes öfriga grafkor, hvilka äro tillagda
i senare tiders stil och icke följa kyrkans gotiska karaktär.
Scholander har för öfrigt utfört ej mindre än tolf kyrkor och
grafkor, och i sammanhang därmed, påminna vi om utkastet
till Ladugårdslandskyrkans kupol med sin åttkantiga tambur,
ofvan hvilken kalottens linie med lanterninen såsom slutpunkt
djärft och vackert reser sig mot skyn. Den lärer enligt H.
W. vara »sammankrympt af utföraren».
En annan art af bygnader, som särskildt tillhöra vår
tid, äro undervisningsanstalter, af hvilka flere mönstergilla
exempel ütfordes» af Scholander. Läroverkshuset i Visby har
med alt skäl fatt ett visst medeltidstycke och visar i
detaljbehandlingen slägtskap med den stil, som tillhör den forna
hansestadens äldre bygnader, men är också till följd däraf
något mörkt och dystert. I Upsala, där sådana
minnesmärken ej förefunnos, utan byggmästaren var hänvisad blott till
saken själf, och där det gälde att gifva ett konstnärligt
uttryck åt behofvet af höga, luftiga, ljusa salar för
undervisningen, har också uppgiften lösts på ett i det hela utmärkt
sätt (1866). Rumfördelningen,som når sin glanspunkt i den
med ett egendomligt tunnhvalf täkta bönsalen, är särdeles
lycklig; och om älven nödvändigheten af mycket ljus medfört
en långt drifven sönderstyckning af väggytorna i
fönsteröppningar, så är detta en egenhet, som här är berättigad och
väl använd, under det att den, som bekant, ofta i norden
beröfvar våra bygnader alt utseende af verklig arkitektur. Det
samma skulle kunna sägas beträffande tekniska högskolans
mäktiga palats i Stockholm (1863), men samma behof har där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
