Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53 * FREDRIK WILHELM SCHOLANDER.
eller lust att leka med, fatt helt och hållet träda i bakgrunden,
därför jag ock kunnat bibehålla deras förtroende, så
tämme-gen; men detta liksom tålamodet har en gräns». — Till sin
sorg måste han se undervisningen i bygnadskonst på ett för
honom smärtande och enligt hans åsigt för konstnärligheten
fördärfligt sätt omordnas under de sista åren af sitt lif, — ett
ordnande, som väl i sinom tid måste göras om, i fall vi i vårt
land vidare skola ega arkitekturen med bland de bildande
konsterna.
■ Men han utöfvade sitt lärareinflytande äfven såsom
föreläsare och författare. Vintern 1870 uppehöll Scholander de
konsthistoriska föreläsningarna vid akademien och skildrade då
vältaligt könstens första framträdande vid den mänskliga
odingens vagga i orienten samt illustrerade sin skildring med
väldiga, af honom själf utförda teckningar och målningar, hvilka
tyvärr icke stannat kvar i landet, utan vandrat till Norge, där
de en gång förmodligen komma att göra föreläsaren i
konsthistoria vid Kristiania universitet en ovärderlig tjänst, på samma
gång de vittna om Scholanders tilltagsenhet, energi och
form-fÖrmåga. Att han satte värde på teoretisk bildning äfven för
konstnären, visade han mångfaldiga gånger, men särskildt då
han till en efterföljare i katedern riktade dessa kraftiga ord:
«0 skönhetens professor, dundra i predikstolen, väck den
half-sofvande ungdomen, lär de’ konststuderande att begripa, att
konstens väg icke blott går öfver färgblåsor och penselknippor,
förbi mer eller mindre illa skapade, nakna människokroppar,
dalkullor och fattighushushjon, utan att den ock är beskuggad
af mänskliga vetandets mångbladiga träd, samt att konstnären ^
då han ej gitter räcka armarne ut för att fatta den närande
frakten, blir endast en kopierande apa». Såsom sekreterare i
de fria konsternas akademi har han äfven inlagt icke liten
förtjenst genom de från 1868 årligen af honom författade och
upplästa berättelserna om konstens ställning i Europa, hvilka
från 1875 offentliggjorts i «Ny Illustrerad Tidning». Äfven
härvid visade sig hans ovanliga arbetskraft och märkvärdiga
ordningssinne, ty dessa redogörelser, hvilka sannerligen ej voro
någon lätt uppgift, hade han alltid färdiga redan långt förut,
ehuru de ej skulle föredragas förr än på högtidsdagen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
