Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 * FREDRIK WILHELM SCHOLANDER.
midten af Maj, och därföre kunde äfven i fjol hans redogörelse
uppläsas, ehuru han själf kort förut betalt sin skuld till
förgängelsen. — Slutligen har han äfven i ett par afhandlingar,
hvilka ej äro offentliggjorda, men möjligen blifva det, nedlagt
sina teoretiska åsigter och insigter: den ena, »Konstens gång
genom tiden», är mindre betydande till sitt innehåll och något
skrufvad i framställningsformen; den andra, «Ornamentikens
formlära», visserligen icke mönstergill, så mycket mindre som
den är fragment samt äfven på sina ställen svag i
systematiseringen och otillräcklig i studier, men ändock ovärderlig
genom sina många präktiga och lyckligt sammanförda
illustrationer och genom en viss hållning och ton, som i alt är en
trogen spegel af sin genialiske upphofsmans hela anda och
syftning i den del af konsten, i hvilken han som praktiker var
själfständigast och störst. Ty såsom en sammanfattning af
det, som här yttrats om hans arkitektoniska konstnärskaps
art och väsen, må det till sist sägas, att han i ornamentiken,
både den plastiskt utförda och den tecknade, hade sitt
egentliga mästerskap och gaf uttryck åt den skönhetslust, som låg
innerst i hans själ.
Det har blifvit sagdt, att Scholanders egentliga begåfning
låg ät måleriet, och detta kan äfven vara sant; men hans
konstnärliga snille utvecklade sig bäst och friast just i den
del af konsten, som ligger på gränsen mellan arkitekturen och
måleriet, nämligen ornamentet, dekorationen. Detta visar sig
äfven till fullo i hans teckningar och akvareller. Där kunde
han utan band hängifva sig åt sin fantasi och, när det gälde,
skapa fritt i den stil, som var hans egen. Ja, äfven när en
historisk tids- eller lokalstil gaf hufvudkaraktären åt bilden,
erhöll den i ornamentiken en flägt, som var så afgjordt
Scholanders, att man icke kunde misstaga sig på den, när man en
gäng fått ögat öppet för dess egenheter. Den mest
genomgripande af dessa egenheter är utan tvifvel framställningens
dekorativa karaktär. Äfven när ornamentiken icke blir
hufvudsak, visar sig denna i det lätta och flyktiga
behandlingssättet, i uppfattningen af historiska arkitekturmotiv såsom
pittoresk dekoration, historierad genom tidsenliga figurer, och i den
teatermässiga ton och anordning, som ofta låg öfver framställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
