Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 * FREDRIK WILHELM SCHOLANDER.
ningen. Denna ton representeras då af en gulaktig färgslöja^
som höljer det hela i ett ljus, påminnande om teaterrampens;
anordningens teatertycke visar sig åter däri, att den
framstälda scenen med sitt lifligt dramatiska innehåll får utseende
af en stor teatralisk slutscen. Exempel härpå erbjöd den år
1880 anordnade akvarellutställningen i Stockholm, där
Scholander var företrädd af elfva större vattenfärgsmålningar från
olika tider af sin utveckling, i hvilka man på samma gång såg,
huru han på själfutvecklingens väg arbetat sig fram från den
försökande konstvännens till den på sig själf säkre mästarens
ståndpunkt. «Jöns Bengtson Oxenstjerna framför Upsala
domkyrkas södra portal», sedan han aflagt ärkebiskopsskruden och
iklädt sig krigarens rustning för kung Christian, var en sådan
storartad dekorativ teaterscen med många historierade figurer;
en »Italiensk dram» med månsken och lurande mördare, där
man nästan tykte sig höra musiken till operan, var ett annat
sådant stycke, c Vanärande komedianter i England» ett tredje,
en tBänkelsänger» vid en brunn i Basel ett fjärde. Scholander
behöfde icke mera än ett intressant stycke arkitektur för att
genast finna en dramatisk situation, passande för dekorationen,
och denna situation satte han genast i scen, ty han kände
tidehvarf och kostym i de minsta detaljer. Det var ej för roskull
han komponerat dekorationerna till tre stycken på kongl,
teatern, likasom han vid sju tillfällen anordnat den dekorativa
utstyrseln för kröningar och kungliga begrafningar i
Storkyrkan och Riddarholmskyrkan. Till denna dekorativa styrka
hörde då äfven kännedomen om kostymen; men det var helt
naturligt, att en konstnär, som icke var figurmålare ex
pro-fesso eller ej studerat därtill, ej var någon mästare i att teckna
figurer. Med sin öfverlägsna intuition kunde han ju äfven häri
åstadkomma antagliga verk, ehuru modellstudiet icke
veterligen ingick i hans konstnärliga förutsättningar; men vid den
nämda utställningen visade det sig, att hans figurer förlorade
i formsäkerhet, ju större de blefvo, och tillväxte däri med
skalans minskning. Bäst ter sig hans staffage, när det består
af en större massa, hvars särskilda individer äro mera antydda
än utförda. Så är förhållandet med en, äfven i öfrigt
hänseende glänsande bild, från Monte Casino i mellersta Italien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
