- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
66

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IOO

NORSK FORNKUNSKAP.

verksamhet, har upphört med sina publikationer.
Gestriklands-föreningen efterlystes for ett par år sedan i en Gefletidning
bland bortkomna saker. Upplandsföreningen utgifver
regelbundet årshäften, hvilka dock till större delen upptagas af
redogörelser för de undersökningar af provinsens kyrkor, som
hittills bekostats af statsmedel. Af Vestmanlandsföreningens tvä
utkomna häften har den drygaste delen af innehållet tillkommit
på enahanda sätt. Nerikesföreningen, stiftad af friherre Djurklou,
hvars namn alltid skall med tacksamhet minnas i sammanhang
med denna fosterländska rörelse, var under hans tid
synnerligen lifaktig, men redan när hans närmaste efterträdare afsade
sig sin plats som sekreterare, föll föreningen ’samman.
Södermanlandsföreningen har visserligen icke utgifvit mera än tvä
häften, men dessa vittna om en synnerligen förtjänstfull
verksamhet för fornminnenas vård. Från Östgötaföreningen spörjes icke
mycket; dess enda häfte var till större delen upptaget af en
officiel berättelse afgifven till vitterhetsakademien o. s. v. Det finnes
visserligen en allmän svensk fornminnesförening, som förfogar
öfver större penningetillgångar än de öfriga, som har en nitisk
styrelse, årligen utgifver ett tidskriftshäfte samt dessutom, med
statsbidrag, bekostar andra vigtiga skrifters utgifvande, men det
ligger i öppen dag, att landsortsföreningen mera än denna
allmänna har tillfälle att direkt inom sin ort utöfva en bevarande
verksamhet. Den allmänna föreningen gör sålunda icke
landskapsföreningen obehöflig, deras sträfvanden kunna aldrig gä i
stridiga riktningar. I ett afseende synes mig, att en ännu
innerligare samverkan vore önskvärd. Det vore enligt min uppfattning
klokt, om landsortsföreningarna till den stora allmänna trädde i
ett visst filialförhållande. En sådan anordning är med framgång
försökt i utlandet och har visat sig als icke lägga hinder i vägen
för en lifskraftig afdelnings verksamhet. Å andra sidan skulle den
till en tid hvilande landsortsföreningens medlemmar genom sitt
fortsatta deltagande i den allmänna föreningen icke, när
pro-yinssamfundets verksamhet upphörde, vara helt öfvergifna,
utan skulle deras intresse och maningen till medverkan
altjämt kunna hållas vid makt.

Den erfarenhet, som de senaste årtiondena lemnat, visar
å ena sidan, att frivilligheten är en god sak, som icke kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free