Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
NORSK FORNKUNSKAP.
tenskapsmännens önskan att upplysa och behof af intresse för
vetenskapen uti åstadkommandet af den populariserande literatur,
som gör vetenskapens frukter till allmän egendom och som på
vår bildning trycker en prägel af ädel, för alla fosterländska
sinnen glädjande art.
Om jag förstår att rätt tyda tidens tecken, har inom det
arkeologiska området samma utveckling redan inträffat. De
arkeologiska vetenskapernas utveckling har gått så långt» att
de öfver landet spridda fornvännerna märka, att de icke längre
kunna följa med i alt det detaljarbete, som ovilkorligen
kräfves, att de icke längre kunna med sin uppfattning beherska
det vidsträkta fält, som måste undersökas, så snart man icke
längre sätter arkeologiens uppgift i det rent elementära
bestämmandet af fornsaksformernas praktiska betydelse samt i
dragandet af slutsatser från detta förberedelsens stadium. Å andra
sidan hafva representanterna för den vetenskapliga
fornforskningen oaflåtligen haft sin uppmärksamhet fäst vid behofvet
att göra allmänheten förtrogen med sina undersökningars
frukter. Inom arkeologien har den populariserande verksamheten
gått hand i hand med utvecklingen af den vetenskapliga
riktningen. Icke alltid har detta varit ett oblandadt godt, ty det
ständiga populariserandet har i vissa fall störande inverkat på
den vetenskapliga verksamhetens naturenliga gång. Men den
olägenhet, som ligger häri, far dock anses vida öfvervägas
däraf, att det allmänna intresset för forntidens gåtor ständigt
kunnat hållas vid makt och utvecklas.
Men, torde någon säga, hvad har alt detta, som dock
uteslutande berör svenska förhållanden, att göra i en uppsats,
som har till öfverskrift «norsk fornkunskap»?
Sammanhanget är icke så löst som det synes. I de tre
nordiska landen är öfverensstämmelsen hos de arkeologiska
företeelserna så stor, att man i det ena riket icke kan underlåta
att noga gifva akt på hvad i det andra i detta afseende finnes
och arbetas. Olikheter finnas väl, men dessa äro af den
beskaffenhet, att de kunna sägas i dess rätta ljus framhålla
likheten, och denna inskränker sig icke allenast till materialet,
utan uppenbarar sig äfven uti forskningssättet, i metoden. Jag
har i det föregående antydt förhållandet mellan allmänhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
