Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literatur.
Udsigt over den höiere Logik af M. J. Monrad. Christiania 1881.
Uttrycket högre logik har utan tvifvel för de fleste svenske läsare
en främmande klang. Under logiken tänker inan sig vanligen blott den
vanliga i skolan inhemtade logiken, p| sin höjd nödtorfteligen tillökad
vid universitetet. Man har sig bekant, att logiken angifver de
allmänna lagarne för tänkandet och det sätt, hvarpå man har att förfara
vid ordnandet af ett gifvet kunskapsinnehåll; men man vet tillika, att
den såsom vetenskap är tämligen tom och abstrakt, och att i
tillämpningen på konkreta fall den naturliga logiken kan vara tillräcklig
äfven utan kännedom af de regler, som läroboken angifver. Har man
därjämte någon bekantskap med filosoflens historia, så vet man måhända
äfven, att denna logik redan genom Aristoteles i hufvudsaken erhöll
den form, hvilken den ännu efter två tusen år i hufvudsaken bibehåller.
Att en så beskaffad vetenskap skulle kunna behandlas från någon högro
synpunkt än den hittills vanliga, visar sig såsom föga antagligt. Att
Hegel försökt framställa en s. k. spekulativ logik, är väl icke obekant;
men om själfva arten och betydelsen af denna logik anser man det i
allmänhet så mycket mindre behöfligt att vinna någon insigt, som
Hegels filosofi gäller såsom en gång för alla undangjord och antikverad.
Att i vårt brödraland Norge den Hegelska logiken är mer känd och
äfven i samma mån mer uppskattad, är antagligt redan på grund däraf,
att båda professorerne i filosofi vid universitetet i Christiania ansluta
sig till Hegels filosofi, och ännu mer däraf, att de båda nästan
samtidigt utgifvit hvar sin framställning af den nämda logiken. Icke
desto mindre förklarar prof. Monrad själf i företalet till sitt verk, att
tidsstämningen öfver hufvud icke är gynsam för densamma och att han
själf funnit det rådligt att i sina foreläsningar låta den intaga en
underordnad plats för att i stället vid behandlingen af mer konkreta
discipliner söka indirekt befordra den djupare filosofiska insigten. Dock
— hurudan än tidsstämningen må förhålla sig till Hegels logik eller
i allmänhet till hans filosofi — såsom historisk företeelse har denna
filosofi i hvarje fall en obestridlig betydelse! och redan denna
omständighet utgör en tillräcklig bevekelsegrund att icke med tystnad förbigå
ett verk, som åsyftar att bibringa närmare bekantskap med dess
verkliga innehåll. Om vi denna gång uteslutande sysselsätta oss med prof.
Monrads ofvannämda arbete med förbigående af prof. Lyngs rLærebog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
