Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
LITERATUR.
oss uppfattas skulle förvandlas till något annat än hvad det i sig är.
Redan den reflexionen, att bortom fenomenet döljer sig något annat,
som är mer än blott fenomen, visar, att också i den sålunda
reflekterande mäuniskan är något djupare och väsentligt, som icke uteslutande
uppgår i kunskapen om fenomenet d. v. s. att människoanden icke
endast- tillhörer fenomen ve riden, utan också det i sig varande. Kant själf
insåg ock detta; och under det han antog tingens väsen vara teoretiskt
oåtkomligt, fann han på det praktiska området i det kategoriska
impe-rativet den "rispa i Majas slöja", som låter oss skåda in i det, som
ligger bortom företeelserna. Men detta imperativ, denna moraliska
förbindelse att höja sig öfver fenomenet har i grunden icke blott
praktisk, utan likaså väl teoretisk betydelse. Lika så väl som det heter
i oss: du bör handla moraliskt för att förverkliga det i sig goda, lika
så väl heter det: du bör söka att fatta det i sig sanna och verkliga —
icke låta dig nöja med skenet, utan städse söka det absoluta, i sig
varande goda och sanna; Vore detta mål för oss blott ett bedrägligt
fantom, så skulle däraf följa, att det vore människans bestämmelse att
bedragas, hvarje moralisk bevekelsegrund vore då icke mindre illusorisk
än kunskapen, och slutligen återstode icke ens den visshet, att ingen
visshet för oss gifves, enär denna visshet måste visa sig likaså oviss
som alt det öfriga. I grunden kan man dock lika så litet tänka sig
ett fenomen förutan en verklighet, som däri visar sig, som ett väsen,
hvilket icke på ett ellar annat sätt framträder, uppenbarar sig och
blifver fenomen. Så väsentligt det är för människan att tänka, likaså
väsentligt är det för tillvarelsen att blifva tänkt. Att *ett vara icke
kan tänkas, utan att det blifver tänkt, är till och med en identisk sats.
Men ville man än försöka att föreställa sig en af tänkandet oberoende
verld, full af krafter och verksamhet huru mycket som hälst, så skall
man dock icke kunna undgå den känslan, att denna verld med alla sina
krafter och all sin verksamhet skulle vara såsom om den icke vore, om
det icke funnes ett tänkande medvetande, för hvilket den uppenbarade
sig och i hvilket allena den altså först vore hvad den vore och
verkade med sitt sanna väsen. Medvetandet, tanken är altså icke satt
in i verlden såsom ett oväsentligt bihang, utan har en väsentlig
ställning såsom det, hvari tillvarelsen fulländar sig, i det att den först där
visar, hvad den i sanning är. Häraf följer åter. att tillvarelsen i sin
kärna tfch rot är tanke, beslägtad med vårt eget innersta väsen och
därigenom också vetbar för oss. Visserligen visar sig ofta en
omotsvarighet mellan vår tanke och dess föremål; men detta beror då å ena
sidan derpå, att tanken icke fattat sitt eget väsen, utan fastnat i det
fenomenella och oväsentliga, och å andra sidan därpå, att icke häller
dess föremål ännu har uppnått sitt sanna väsen.
Vi hafva icke velat neka oss nöjet att här i sammandrag anföra
den bevisning, genom hvilken förf. leder sig till angifvande af den
he-gelska logikens ståndpunkt i motsats till Kants transscendentala logik.
Är medvetandet, tanken, icke blott ett tillfälligt pius, som på yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
