Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
8l
sätt, man vet icke huru, kominer i beröring med tingen, utan fastmer
uttrycket af dessas eget innersta väsen, så följer däraf, att också
tankens nödvändiga väsensbestämningar icke blott hafva afseende på
fenomenet, utan lika så väl på väsendet själft. Och det är från denna
synpunkt som den spekulativa (eller enligt förfrs terminologi den högre)
logiken har att behandla dem, hvaraf ock följer, att denna logik träder,
i stället för den gamla metafysiken. Det kan sättas i fråga, huru vida
man icke rättast borde för denna högre logik begagna namnet
metafysik för att därigenom jskilja den från den formèlla logiken, hvilken dock
icke genom densamma blifver öfverflödig. Naturligtvis kan det äfven
vara tvist underkastadt, huru vida Hegels behandling af densamma är
tillfredsställande och mönstergiltig. Men i hvarje fall synes det böra
medgifvas, att själfva grundtanken i densamma icke är ett löst
hugskott eller, såsom det från vissa håll har blifvit påstådt, blott tillbör
en episod i filosofiens historia, utan hvilar på en grundlig
undersökning af tänkandets natur och väsen.
Det skulle blifva en brokig samling, om man företoge sig att
uppräkna och sammanställa alla de stridiga omdömen, som från olika sidor
hafva blifvit uttalade om Hegels filosofi. Å ena sidan karaktäriseras
han som empirist, å andra sidan beskylles han att förbise och ringakta
den empiriska verkligheten. En finner hos honom stel konservatism,
en annan radikalism; än heter det, att han satt rörelsen, utvecklingen
som det absoluta, än åter, att hans system icke medgifver någon
verklig utveckling o. s. v. Möjligen kunde man söka grunden till dessa
hvarandra motsägande omdömen däri, att systemet själft innehåller en
samling af motsägelser; och denna förklaring kunde onekligen finna ett
stöd i Hegels bekanta polemik mot motsägelselagen. Tydligen skulle
dock denna förklaring illa stå tillsammans med det tal om systemets
koncentrerade enhet och afslutenhet, hvilket man ofta får höra äfven
från dess mest afgjorde motståndare. En samling af motsägelser (i
ordets egentliga, häfdvunna betydelse) kan aldrig utgöra ett system, än
mindre ett sådant, som utmärker sig för concentrerad enhet. Och li.
kaså litet kan en af dylika orimligheter sammansatt teori utöfva ett
så fruktbärande inflytande, som Hegels filosofi har utöfvat på den
vetenskapliga forskningen. Framför alt är detta inflytande uppenbart
med afseende på de humanistiska vetenskaperna, hvilka nästan alla
från Hegels skola mottagit den kraftigaste väckelse. Vida mindre har
visserligen hegelianismens direkta inflytande varit på
naturvetenskaperna; dock må här icke förbises, att den af vår tids naturforskare
allmänt omfattade s. k. evolutionsteorien till sin grundtanke innehålles
i Schellings och Hegels systemer; hvad den moderna utvecklingsläran
ytterligare tillfogat är, förutom den empiriska naturforskningens
iakttagelser, hvilka visserligen icke af någon filosofisk betraktelse kunna
ersättas, hufvudsakligen blott det i sig själft fullkomligt misslyckade
försöket att förklara utvecklingen på blott mekaniskt sätt. Ett system,
som sålunda i sig koncentrerar tidens vetenskapliga rörelser, kan icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
