Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
LITERATUR.
sà stor betydelse vid den inre historien; men den omständigheten, att
under en del af den romerska kejsaretiden kejsaren af- och tillsattes
af trupperna, synes oss vara ett för denna tid altför karaktäristiskt
faktum för att kunna utelemnas, Visserligen tillhör Gregorius den store
kyrkohistorien mer än den allmänna; dock torde han hafva försvarat sin
plats lika väl som Vinfrid. Kanske äro de sista krigen, det tysk-franska
och det rysk-turkiska, jämförelsevis väl utförligt berättade. Dessa
antydningar kunna, om icke annat, visa, hurp svårt det varit att sofra.
Med afseende på de anförda årtalen har nog förf. i det hela träffat
det rätta måttet; tankarna kunna dock vara delade rörande några.
Äro t. ex. åren för Sardanapali död, för Benedikts födelse och året (488)
för östgoternas uppbrott till Italien så vigtiga,? Alldeles i sin ordning
har varit, att förf. ej fruktat att anföra flere namn, än i sin "lärobok
i allmänna historien för elementarläroverkens mellanklasser", t ex.
Croesus, Kambyses, Sesostris, Henrik fogelfängaren; med nöje hade vi
sett, om äfven Englands Georgar, eller ett par af dem, kommit in i texten
eller någon not. Vi återfinna dem i regentlängden.
Några anmärkningar angående uppgifter hafva vi gjort vid
genomläsningen af boken. Förf. säger, att enligt Egypternas tro själen blef
osalig, om hon vid -vägningen i den dubbla rättfärdighetens sal befans
för lätt. I "Nordisk familjebok," art. egypten, s. 221 står, att de
brots-liges själar hade att genomgå én lång serie af metamorfoser i
djurkroppar, innan de, förenade med sina kroppar, kunde på nytt börja ett
mänskligt jordelif för att nå det slutliga målet, föreningen med Gud.
Förf. nämner icke, att äfven mederna, ej blott babylonierna, togo del
i Ninives eröfring. Strängt taget var väl icke sanskrit persernas och
medernas, utan de gamle hinduernas språk. De förres fornspråk,
zend-språket, var dock blott dialektiskt skildt från sanskrit. Enligt
Zoro-asters lära vore det, säger förf., människans plikt att vinnlägga sig om
renhet i tankar, ord och gärningar; såsom karaktäristiskt kunde hatva
tillagts, att ormuzdtjänaren äfven skulle främja markens odling, utrota
skadliga djur och växter o. d. Sid. 10 kallas folkförsamlingen i Sparta
ett slags riksdag. Må vara, men uttrycket är i någon mån vilseledande,
emedan riksdagen är en representation, folkförsamlingen däremot icke var
det. Det må lemnas därhän, om det är ett så lyckligt uttryck, att
he-roerna kämpat för mänsklighetens väl; detta begrepp framträdde väl
icke hos sagotidens greker med full klarhet. Det hade varit lätt att
meddela, det Cimon var Miltiades’ son. Sid. 39 säges, att romerska
riket vid Augusti tid omfattade alla land rundt omkring Medelhafvet;
rättare vore: nästan alla land, ty Mauretanien blef romerskt först 42 e.
Kr. Hvarföre brukar förf. namnet Aurelius Antoninus i stället för
Marcus Aurelius? Sid. 59, där länsväsendet tecknas, omtalas icke, att det
kom en tid, då län gingo i arf. Ludvig XVI:s afsigt säges hafva varit
att fly till utlandet; han ville begifva sig till en gränsfastning för att
med stöd af en trogen truppstyrka och en österrikisk här häjda
revolutionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
