Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
8l
liga målningar, hvilka dock dar endast sällan kunnat utveckla sig i
full konstnärlig frihet, emedan de för det mesta endast bildat
obetydliga mellanlänkar i den större taflan. Men här i dessa dikter möta vi
åter en myckenhet sådana bilder och nu fullt utförda, ty de ha här
varit sitt eget mål. Tag t. ex. hvilken som hälst af sommardikterna
sidd. 47—58! Det ligger i dessa småbilder en hel mängd förträffliga
egenskaper: där är en frisk, saftig glans i för gerna, en delikat finhet i
utförandet, en omsorgsfull trohet mot naturen, men framför alt en
själfullhet, en idealisk flägt i uppfattningen, som först rätt ger det
hela dess förtjusande verkan. Vi kunde utom dessa sommarbilder
hänvisa på en myckenhet andra dikter i den lilla samlingen, alla med
samma ädla egenskaper. Men vi öfverlåta hällre åt läsaren att finna
dem själf och undvika gärna att med kritikens kalla andedrägt
omtöckna så fina poetiska blommor.
Den skaldinna som sjungit dessa sånger — visor kunde man kalla
många bland dem, ty de ega visans enkla, hjärtliga ton — är väl icke
en stark och väldig ande, men så mycket mera en fin, genombildad,
harmonisk, och hon är fram för alt i hvarje tum konstnärinna. Man
skall ej finna en enda medelmåttig dikt bland dessa sånger, ej en, som
icke stämplas af konstens adelsmärke. I denna sin enkla, men på samma
gång så fint konstnärliga form som omhölje för ett ofta poetiskt
sinnrikt innehåll, närmar sig hennes diktning ibland, fast naturligtvis
alltid på ett vördnadsfullt’ afstånd, den store Goethes. Se t. ex. poemet
Skattegravning, vid hvars första genomläsning man ovilkorligt
påminnes om Goethe.
I flertalet af sina dikter utgår förf. från någon con amore utförd
bild ur naturens rika, mångskiftande lif för att i poemets slut lämpa
bilden på människans eget tanke- eller känslolif. Dessa bilder äro
merendels ypperligt funna, slående, ofta därjämte ovanligt stämningsrika,
men tillämpningen, ehuru i vissa stycken af utmärkt verkan, är det
ingalunda i alla. Läsaren fattar vid många bland dem så fullkomligt och
omedelbart hvad förf. med sin bild velat uttrycka, àtt epilogen förefaller i
allo öfverflödig och därtill i hög grad försvagande det poetiska intrycket,
. därigenom att den genom sin tyngd drager dikten i dess helhet ett godt
stycke ned mot prosans verld. Förf. har därigenom, enligt vår åsigt, själf
fördunklat glansen af mången perla inom samlingen. Men de äro ändå
perlor, och många deras syskon skimra med klaraste glans. Ej minst
gäller detta dem, hvilka genomblixtras af den ädla frisinthet, vi till sist
vilja framhålla som en af de bästa egenskaperna hos den skaldesjäl,
som skänkt oss dessa dikter.
A. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
