Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
LITERATUR.
Lifvets Strider, af Georges Ohnet.
Öfversättning frän franskan af H. N. Stockholm, Jos. Seligmann
fc C:is förlag.
På Gymnase-teatern i Paris gafs för ett par månader sedan för
första gången en ny dram benämd Serge Panine, hvilken af publiken
mottogs med stormande bifall. Styckets författare var en ung man vid
namn Georges Ohnet, och dess fabel var hemtad ur en af honom själf
skrifven och af franska akademien prisbelönt roman med sainma titel,
hvilken någon tid förut blifvit synlig i bokhandeln. Det är en
öfversättning af denna roman, uppkallad efter dess bititel (Les bataüles de la
vie), sora vi här anmäla.
Efter en genomläsning af arbetet står det klart för en hvar, att
denna handling framstäld af skickliga skådespelare på åskådarne måste
göra ett öfverväldigande intryck. Den verkar redan på läsaren med
nästan samma omedelbarhet som ett drama. Denna dramatiska fantasi
har förmått författaren att starkt koncentrera sin handling, och han har
i följd däraf aktat öfverflödigt att måla andra episoder än sådana, som
omedelbart sammanhänga med hufvudhandlingen. Den "episka bredden"
finnes sålunda icke här, och detta är åtminstone i vår mening afgjordt
till bokens fördel. Ty, oaktadt hon visserligen blifvit med all
vederbörlig högtidlighet kanoniserad af den rättrogna ästetiken, synes denna
utförliga omständighet, som ju därför att de Homeriska sångerna äro
affattade i detta manér, alt sedan blifvit gällande lag för den episka
dikten, knappast, om man ser fördomsfritt på saken, hafva annan
uppgift än att onödigtvis fördröja handlingen och sätta läsarens tålamod
på prof (se utom s. k. "klassiska" epos en hel mängd, isynnerhet
engelska romaner, eljest mästerstyckena), och det kan vara fråga, om detta
mera är tidsenligt i ångans och den feberaktiga brådskans tidehvarf.
Man vet, att romanslukarne af gammalt gå förbi många sidor af sådant,
som de kalla "tråkiga ställen". Men äfven den bildade allvarlige
läsaren njuter nu mera icke synnerligen utan gäspar fastmera vid det ofta
obehörigt utgrenade episodmåleriet hos äfven ypperlige romanförfattare,
en tydlig vink för yngre talanger att uødvika ett föråldradt
kompositionssätt.
Naturligtvis måste här den större eller mindre utförligheten
väsentligen bero på det valda ämnets olika storhet eller omfattning. En
Victor Hugo då han i sin Les Misérables har fir afsigt att gifva en
bild af det moderna samhällets skuggsidor, af all den nöd och jämmer
som trampar civilisationen på hälarne, ksn nog därtill behöfva sina
1500 à 2000 sidor. En enskild persons eller familjs historia däremot,
om än aldrig så intressant, tarfvar likväl ej nödvändigt 1000, och
Georges Ohnet har i Lifvets Strider på — mirdbile dictu! — blott 255
sidor gifvit oss en roman af stort och djupt intresse och med en
uttömmande karaktäristik. Saken är ej omöjlig som man ser. Vi hemställa,
om den icke äfven skulle vara rent af önskvärd. Ett skulle därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
