- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
113

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Io8 OM REFORMER I VÅRT SPARBANKVÄSENDE.

ges sparbankshistoria att omförmäla blott ett ringa antal fall
af försnillningar och förluster för sparbankdelegarne. Vi tro
ock att några fa tillägg och förändringar skulle vara
tillräckliga för att göra den nu gällande sparbanklagstiftningen
fullt ändamålsenlig. Först och främst borde väl namnet
»sparbank» fa begagnas endast för sådan anstalt, hvars reglemente
blifvit vederbörligen granskadt och godkändt såsom
öfverensstämmande med gällande kongl, förordning angående
sparbank. Vidare torde i denna förordning böra finnas ett
stadgande, att granskning af sparbanks räkenskaper årligen skall
företagas af tvänne därtill särskildt af Kongl. Maj:ts Befall- >
ningshafvande förordnade revisorer, hvilka därjämte böra hafva
rätt att när som hälst och skyldighet att åtminstone någon
gång under årets lopp besöka sparbanken, jämföra en del
sparbanksböcker med motsvarande konti i hufvudboken,
genomgå de såsom säkerhet liggande värdehandlingarne m. m.
dyl. Därtill borde komma ett bestämdt förbud att placera
sparbanksmedel i enskilda bolags aktier och obligationer
samt en klart formulerad förpliktelse för sparbankens
direktörer • eller principaler att ersätta sådana förluster, som
kunna uppkomma genom sparbanktjänstemäns oärlighet
(åtminstone om sådan förlust icke kan betäckas medelst
den befintliga, reservfonden.*) Härmed skulle efter vårt för-

*) Ännu en förändring i den nu gällande lagstiftningen må i detta
sammanhang här förordas, ehuru den icke har något med sparbankernas säkerhet
att göra. Kongl. Majrts nådiga Förordning af d. 1 Okt. 1875 stadgar, att
sedan en sparbanks reservfond stigit till 10 °/0 af delegarnes behållning,
må vinsten å sparbanksrörelsen kunna användas för allmännyttiga
ändamål. Vi vilja visst icke bestrida, att denna tillåtelse kan hafva och
äfven redan haft till följd stiftandet af åtskilliga förträffliga inrättningar;
men väl vilja vi betvifla riktigheten af själfva grundsatsen. Vore det
icke rättare att låta sparbankdelegarne få så hög ränta, som med
sparbankmedlens trygghet är förenlig? För att icke nödvändiggöra riskabla
placeringar måste den bestämda räntesatsen vara ganska måttligt hög; och
enär förluster trots alla försigtighetsmått kunna inträffa, måste
vinstmedlen i början användas till bildande af en tillräcklig reservfond. Men
sedan detta mål blifvit hunnet, vore väl riktigast att med undantag för räntan
å reservfonden, som borde kunna för allmännyttiga företag disponeras, den
öfverskjutande räntevinsten tillfölle delegarne i form af räntepremier eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free