- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
115

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Io8 OM REFORMER I VÅRT SPARBANKVÄSENDE.

kernas tjänst, men öfveralt betraktas dessa försök redan
såsom fullständigt misslyckade; Frankrike och Holland hafva
nyligen inrättat postsparbanker och i Tyskland förordas
numera en sådan institution kraftigt af personer, som haft
tillfälle att taga noggrann kännedom om resultaten af de nyss
nämda försöken*).

Det skäl mot inrättandet af en postsparbank som man
stundom velat hemta därifrån, att postsparbanken skulle kunna
hindra eller inskränka de redan existerande sparbankernas
nyttiga verksamhet, har, såsom redan blifvit framhållet, icke
någon verklig grund. Emellertid må icke fördöljas, att
postsparbankernas motståndare pläga framdraga ännu några andra
skäl för sina åsigter. Såsom ett sådant skäl anföres stundom
den bekanta principen »laisser faire» och att staten icke bör
befatta sig med industri. Härpå behöfver endast svaras, att
om staten inrättar en postsparbank, sker detta alldeles icke
för att förtjäna penningar utan för att på möjligast verksamma
sätt befordra ett utomordentligt vigtigt allmänt intresse, de
mindre bemedlade folkklassernas höjande både i ekonomiskt
och sedligt hänseende. Staten kan så mycket hällre på detta
sätt ingripa i den allmänna hushållningen, som inga
berättigade enskilda intressen därigenom i ringaste mån skadas,
inga bördor läggas på enskilda samhällsklasser. Om huru
många af statens öfriga verksamhetsgrenar kan väl detta
sägas? — Man har fruktat, att förvaltningen af och garantin för
de betydliga belopp, som kunna komma att inflyta till
postsparbanken, skulle medföra stora faror för statens
finansväsende. Men dessa faror behöfva icke blifva ens nämnvärdt
stora; de kunna nämligen i väsentlig mån minskas eller
alldeles förekommas genom åtskilliga preventiva medel, af hvilka
här blott antydningsvis må påpekas: inskränkandet af
maximum för räntebärande tillgodohafvanden, fastställandet af
bestämda betalningsterminer för uppsagda belopp (den s. k.
säkerhetsklausulen, »la clause de sauvegarde»),
postsparbankmedlens förvaltning efter fullt solida principer af ett härtill kom-

*) Jfr. Postrådet Fischér’s anförande i «Comptes rendus du Congrès
scientifique international des Institutions de prévoyance 1878». Paris 1881
P. 354 f.

Ny Sv. Tidskr. j:e årg:s 2:a häfte, 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free