- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
120

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Io8

Io8 OM REFORMER I VÅRT SPARBANKVÄSENDE.

öresparkassor kunna komma till stånd; och såvida icke den
enskilda sparbanken vore benägen att träda i förbindelse med
dessa öresparkassor, skulle postsparbanken helt naturligt kunna
bilda den reservoir, där de i de nyssnämda så att säga droppvis
tillflödande små besparingarna kunde samlas och hållas
tillgängliga.

Det samma galler om postsparbankens förhållande till
det slags sparinrättningar, som under namn af »bureaux
d’épargne des manufactures et ateliers» blifvit införda i
Frankrike af Herr de McUarcé*). Men ehuru sistnämda slags
sparinrättningar äro att högligen anbefalla för större fabriker och
verkstäder, torde de dock hafva sin största betydelse för vårt
land däruti, att de med oväsentliga förändringar kunna tjäna
såsom mönster för sparinrättningar på större- egendomar. På
säkerligen icke få ställen i vårt land hafva egendomsegare
försökt att uppmuntra sina arbetare till sparsamhet genom
att emottaga och förränta deras besparingar, stundom också
genom att öka dessa medelst extra tillskott till de sparande
arbetarnes lön. Dylika arbetarevänliga åtgärder förtjäna
visserligen alt erkännande, men äfo dock icke fria från vissa
rätt betänkliga olägenheter. Särskildt ma framhållas att,
såvida icke egendomsegarens förmögenhetsställning är mycket
säker, kan hans ansvarighet för arbetarnes sparmedel
medföra vådor och obehag för bägge parterna — och detta i
högre grad ju mer besparingarne växa. Dessutom alstras
genom dylika åtgärder för arbetarne ett särskildt
afhängighets-förhållande till arbetsgifvären, hvilket icke,under alla
omständigheter kan anses önskvärdt. Ehuru visserligen ingen allmän
regel i detta hänseende torde kunna uppställas, förefaller det
oss därför, som skulle det i allmänhet vara lämpligare, om
egarne eller arrendatorerna af större jordegendomar lärde sina
arbetare att själfve bilda sparanstalter liknande de franska
fabrikssparbyräerna. Saken är ganska enkel. Arbetarne
utse ett (efter egendomens storlek växlande) antal t. ex.
3—5—7 kommitterade; närmaste solida sparbank anmodas att
välja en af desse till kommissionär för den ifrågavarande egen-

*) Jfr. A, de Molara: Les bureaux d’épargne des manufactures.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free