Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
MICHEL ANGELO.
Der roptes: till vapen, vår frihet förgås!
Då slog han sin studio vredgad i lås
Och skyndade främst vid trumpeternas skall
Till hotade punkter på svigtande vall.
Den store, de väldiga synernas tolk,
I faran och nöden var ett med sitt folk.
Han fälde sin mejsel ur gudavigd hand,
Till hacka och spade han grep för sitt land.
Han botade murbrott med vallar af jord,
Och fästen sig reste på konstnärens ord.
Kring tempelfasader, att skydda mot skott,
Han skapade bröstvärn af ullsäckar blott.
Den tanke, som hvälfde kupoler i skyn,
Nu rufvade den öfver rynkade bryn,
Lik molnet med korsande blixtar uti —
Snart stod der på kullen ett nytt batteri.
Förmer än hans byggverk, som stråla i glans^
Förmer än Sankt Peter, jag prisar den skans,
Han reste i hast åt sitt fädernesland
Till skydd mot förtryckarnes bojor och band.
Han stod vid kanonen i konstnärsbarett
Och åskade tappert för frihet och rätt
Och splittrade fiendens stormande led,
Som flisorna flyga, då mejseln är vred.
Så lärde han herskarn hvad konsten förmår,
När den mot tyranner för friheten går.
Med mejsel och pensel, med lyra och dikt,
Har konsten sin heliga medborgarpligt. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
