Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. *57
bilda själfva innehållet i hans ditk är ej häller ännu tillräckligt
utprägladt. Den uppmärksamme läsaren märker lätt de flerahanda
brister i förstnämnda hänseende, ej minst hvad den inre formen,
själfva dikternas gestaltning, beträffar, som hos de flesta af dem
kunna skönjas. Och att dessa dikter, d. v. s. största antalet af
dem, trots de flera goda egenskaper vi ofvan anfört såsofh redan
nu kännetecknande Bååths diktning, och hvilka egenskaper också i
mer eller mindre grad återfinnas hos dem alla, likväl det oaktadt
sällan mäkta i läsarens själ åstadkomma ett djupare, sant och
varaktigt intryck utan lemna vårt hjerta kallt vid läsningen, detta,
som redan af en framstående granskare anmärkts, beror naturligen
därpå, att diktaren ej ännu mäktat komma på det klara med det
innersta af sin natur, väl dunkelt anar, men ännu ej vet, hvad han
egentligen bär i sitt hjärta att sjunga för sitt folk. Må hända
skola först år af ansträngningar och strider inviga honom till hans
rätta kallelse.
Ty att Bååth verkligen, sedan han funnit sig själf, skall gå
en vacker utveckling till möte, därom synes oss knappast något
tvifvel kunna råda. Den själfständiga gång hans poetiska
utveckling följt, kämpalynnet i hans verldsåskådning, som söker idealet i
ett verksamt lif, den inre rikedom, som ehuru ännu på ett sällsamt
sätt bunden likväl på så många ställen framlyser ur mycket af
hvad han hittills sjungit, lofva att en gång skänka oss en skald,
sådan vi Mist älska skåda honom, man för sig, nationell, folkets
och frihetens vän, framtidsidealens inspirerade tolk.
Vi talade här ofvan om brister i formen. Vi böra ej
underlåta att därvid särskildt uppmärksamma en sådan, af förf. må hända
ansedd som en förtjänst, men som synes oss hota med ingenting
mindre än formens förkonstling hos en skald, som dock eljest
allvarligt synes söka sanning och enkelhet. Vi syfta på sådana
uttryck och vändningar som t. ex. följande: »Dimmodunkla kronor
syntes mig som drömtungt slutna till» — »Mumlar en gummas
sjungande stämma halfhögt salmer i kammarn inne» m. fl. sådana, af
hvilka en rätt ymnig samling kunde göras. Dylika affekteradt
ålderdomliga vändningar göra ej det åsyftade intrycket, snarare
falla de, såsom den senare af oss citerade tiraden, inom det löjligas
område. Härmed sammanhänger nära en altför stor benägenhet
för minutiösa utmålningar i ord, som, där de för mycket hopas,
öfver höfvan anstränga vår uppfattningsförmåga och dymedelst
skymma i stället att förhöja intrycket. Den, som just eger sin
förnämsta styrka i det enkla, osmyckade (hvilket tagit sig så vackra
uttryck som t. ex. i poemet Modern, flera af styckena under
rubriken Stämningar och taflor o. a.) borde minst söka göra sig
intressant genom ordjonglerier eller andra mer eller mindre svåra
formkonster. I detta afseende finna vi kanske ändå till slut, att
Bååth ej helt och hållet mäktat motstå främmande forminflytelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
