Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’
LITERATUR.
behandling. Men dels ’ var vetenskaplig grundlighet långt ifrån
att utgöra någon egenskap hos denna tid, dels ansågo
gusta-vianerna, att före Dalin Sverge ej hade några vittra namn att tala
om. »Blott den lärda Tom-Skrifvaren behåller dem för att gifva
åt sina skrifter eri tillbörlig vidd», säger Leopold. Någon
uppmärksamhet "skänktes dock åt den äldre literaturen, och innan vi
upptaga vårt egentliga ämne, vilja vi kasta en blick på den
lite-raturhistoriens gryning, som visade sig under de fyra sista
decennierna af förra århundradet och de första åren af
1800-talet-Tydligt är, att vi inom ramen af denna korta uppsats endast kunna
• hålla oss till det hufvudsakligaste.
Det tidigaste nämnvärda försök inom literaturhistorien — den
af Dalin författade »Svenska Witterhetens historia», sammanskrifven
till inledning af Vitterhetsakademiens handlingar är för obetydlig
för att kallas ett sådant — anknyter sig till akademiska
disputa-tioner vid Upsala universitet. 1764 utgaf den om den lärda
forskningen så högt förtjänte J. H. Lidén sin första afhandling af
»Historiela litteraria poetarum suecanorum», i hvilken han
behandlar en del af poeterna före Dalin. Uppgifterna om de särskilda
skaldernas lif och skrifter äro utarbetade med stor omsorg och
samvetsgrannhet, hvadan hans verk ännu i dag utan tvifvel är den
bästa källan för kännedomen om vår älsta poetiska literatur. Hvad
den kritiska sidan angår, är den af mindre betydenhet, och
Hammarsköld har ej så orätt, då han kallar Lidéns kritik »slapp och
otillfredsställande». Hans arbete fortsattes sedermera af C. U.
Broocman och O. C. Humble i deras disputationer under E. M.
Fants praesidium samt supplerades af P. A. Sondén. Om hos
Lidén bedömmandet kom i andra rummet, var det åter hufvudsaken
för den författare, som på Svenska akademiens uppdrag skref
»Utkast till en historisk och kritisk afhandling om svenska vitterheten
före v. Dalins tid». Det var I. R. Blom, som mottog detta
uppdrag, men idéen hade ej utgått från Akademien, utan från en enskild
person, som lemnat henne en summa penningar att använda såsom
belöning för nämda ändamål. I detta arbete kan man säga, att
tidens kritiska lyten troget afspegla sig. Utan att fasta sig vid
de historiska förutsättningar, som ligga till grund för all literär
utvecklings dömmer Blom här Dalins föregångare i allmänhet efter
sin egen tid och dess fordringar på poesi. Härtill kommer, att
kritiken ofta tillspetsas till en ironisk kvickhet, som smakar väl
mycket af öfversittareton. Det är denna som gör, att en nutida
läsare, som annars godt kan sentera det löje, som den
gustavianska skolans kritiker förstodo att kasta öfver de arbeten de
recenserade, sällan kan finna den Blomska kvickheten rolig, utan snarare
erfar en känsla af obehag öfver densamma. Det synes oss, som
Ljunggren i sitt omdöme om Bloms literaturhistoriska afhandling
(Sv. vitterh:s häfder, II) något för mycket tagit hans parti. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
