- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
166

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITERATUR. *57

konungen att ingripa i frågan. Utgången blef, att han slutligen
1806 helt enkelt gaf akademien befallning om att återtaga det
utländska stafningssättet. Man ansträngde sig förgäfves att hindra
utfärdandet af detta tyranniska påbud. Särskildt sökte Rosenstein
och Leopold att genom Armfelt komma konungen på bättre
tankar. En intressant belysning häraf får man i Klöf Tegnérs
uppsats »Armfelt och Leopold». (Se tidskriften »Samlaren» 1881 h. 1).

Utom språkfrågan är det en annan vigtig punkt, som förf. i
sin historia öfver Sv. akademien under förevarande tidsskifte
behandlar, nämligen hennes förhållande till den franska smaken och
hennes inverkan i detta afseende. Han framhåller’ det naturliga af
att medlemmarne sökte tillämpa de smakregler, i hvilka de voro
uppfostrade. »Hade akademien ensidigt fasthållit vid den herskande
smakuppfattningen, skulle hon utan tvifvel verkat stelnande och
förlamande på literaturen och hon skulle hafva hindrat dess
utveckling i stället för att befordra densamma. Men hvad nian än
kan anmärka om enskilda af hennes medlemmar under
ifrågavarande tid, i sin helhet har akademien icke gjort sig skyldig till
sådan ensidighet». Förf. söker visa hållbarheten af sin åsigt genom
en utförlig undersökning af akademiens prisbelöningar och
granskningar. Han besvarar äfven den förebråelse, som man gjort denna
stiftelse att öfvervägande hålla på det didaktiska och förklarar, att
han icke hos akademien funnit någon afgjord förkärlek för
didak-tiken. Det var först, när de täflande lemnades fritt val af ämne,
som hon öfversvämmades af lärodikter, »hvilket visar», säger förf. »att
tidsandan lutade åt denna poetiska form, och att det icke var
akademien, som gräfde strömfåran». Med ganska tydliga och talrika
fakta har, synes det oss, förf. i denna mycket omtvistade fråga
gifvit skäl för sin åsigt. Akademiens inflytande var företrädesvis af
formell art, men stannade dock ej härvid, och i det hela taget
blefvo hennes täflingar för många unge skalder en nyttig skola.
Den främste mannen vid denna ästetiskt uppfostrande verksamhet
var Leopold, och förf. har genom åtskilliga exempel (såsom vkl
bedömandet af Franzéns Sång öfver Creutz), framhållit huru han
»oaktadt sina utpräglade konståsigter dock alltid satte snillet öfver
regelbundenheten och korrektheten».

Efter en teckning af Sv. akademiens förste ledamöter öfvergår
förf. till en afhandling öfver den betydelsefulla tidskriften »Läsning
i blandade ämnen», som 1797—1801 utgafs af Georg Adlersparre.
Under det att i texten riktigt uppgifves detta årtal, står under rubriken
såsom ock öfver hvarje blad 1796—1801, vi förstå ej af hvad
skäl. Det var i denna tidskrift som de bästa vittra förmågorna
möttes i samfäldt arbete. Den flitigaste medarbetaren på-det vittra
området var Leopold, som under denna period utöfvade en rik
literär verksamhet. Det var ock under denna tid han utgaf sina
samlade skrifter (1800—1802). Bland de prosaiska upjjsatser, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free