Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR.
*57
där förekomma, sätter förf. främst hans »Idéer till en populär
filosofi öfver Gud och odödlighet» och ingår i en analys af densamma,
såsom äfven af den förnämsta af de ästetiska afhandlingarna, »Om
smaken och dess allmänna lagar». Leopold visar sig här
visserligen som en anhängare af den fransk-klassiska smaken, men ett
vacklande röjer sig dock mellan denna och hans eget
skönhetssinnes kraf på geniets frihet. Vidare skärskådas »Virginia», och
i motsats mot Malmström, som tillvitar Leopold att ej hafva
uppfattat sitt ämne tragiskt, i det afseendet att Virginis död endast
är skenbart nödvändig och beror af en slump, visar han, såsom
det synes oss, fullkomligt tillfredsställande, att hon är satt i en
konflikt, som endast genom döden kan lösas. Malmströms
omdöme öfverensstämmer för öfrigt i det väsentliga med
Hammarskölds, hvilkens exposé af tragedien hos M. aftryckes, under det
att Ljunggren själf gör en sådan exposé af mera objektiv art.
Efter att hafva betraktat Leopolds mindre poetiska arbeten under
denna period, hvilka vittna om en ljusare och mera
förhoppningsfull verldsåskådning än under näst föregående tid, öfvergår’ förf.
till Adlerbeth och Franzén. Hos denne senare sätter han året
1798 såsom en vändpunkt i hans skaldeverksamhet. Under
föregående år hade han visat en ganska riklig produktion af en art,
hvars höjdpunkt betecknas genom sången öfver Creutz (1797).
Med år 1798 inträder en betydligt mindre poetisk verksamhet och
en viss Ix^nägenhet för det didaktiska. Hammarsköld har påstått,
att akademien bär skulden härför. Ljunggren åter framdrager
Franzéns egna ord, som hänvisa på något helt annat. »Rätta
orsaken», säger F.,» hvarföre jag dels någon tid upphörde att
poetisera, dels gjorde det i en moraliserande ton, var mitt bemödande
att allt mera studera mig in i den .kritiska filosofien». Och
Ljunggren finner förändringen till det didaktiska ej underlig, enär »hela
den poetiska tidsluften var mättad med didaktik».
Efter Franzén framställes Choraeus’, A. C. af Kullbergs och
Valerius’ lif och skaldskap. Den senare betraktas som skald helt
naturligt från två synpunkter: lärodiktsförfattaren och vissångaren.
I afseende på tidens lärodiktning i allmänhet gör förf. uppmärksam
j)å hurusom versformen för denna under näst föregående period
var alexandriner men att denna nu började aftaga. Den användes
af Kullberg aldrig, af Valerius sällan. Såsom inledning till
betraktelsen öfver dennes visor gör förf. en synnerligt fin analys af
den Franzén-Silfverstolpeska dryckesvisan och den Bellmanska. I
den förra är grundtanken: »Njut stunden, den flyktar snart», i den
senare: »Njut lifvet, det flyktar snart». De Valeriska visorna
grupperas efter de olika synpunkter de erbjuda. I den naiva genren
finner förf. honom minst lyckad, men gör ett undantag för hans
? Vårvisa» (»Kom sköna Maj och blicka»). Med afseende på denna
kunde den observationen hafva gjorts, att äfven denna, såsom flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
