- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
184

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184’ literatur.

är det dock ingen, som kan taga så stor skada af ett sådant sätt
att inhemta kunskap som fantasien. Till hvarje tilldragelse eller
sceneri i naturens och människans verld, hvarpå boken bjuder, är
denna genast färdig att måla en tafla; möter henne då uti
illustrationen en redan färdig sådan, är hon icke längre i stånd att gifva
en egen; detta främmande fantasi-foster eller hvad det nu må
vara binder henne och förlamar hennes skaparkraft, och om detta
ofta upprepas, betages henne omsider äfven lusten och förmågan
att skapa.

Det sagda torde vara nog för att visa, att illustrationer kunna
icke blott brukas utan ock missbrukas, att användningen däraf ktin
medföra skada och således kan vara förkastlig. Återstår frågan
om gränsen, gränsen mellan bruket och missbruket, liksom slutligen
ock den, huruvida densamma öfverskridits inom den literatur,
hvarom kär är fråga, skönliteraturen i vidsträkt bemärkelse. Utan
att bekymra oss om den förra af dessa frågor annorlunda, än för
så vidt hon sammanfaller med den senare, öfvergå vi direkt till denna.

Vår uppfattning i denna sak kan efter det föregående ej vara
tvifvelaktig. Enligt vår mening har bruket utaf illustrationer uti
vår populära literatur redan för länge sedan öfverskridit det
tillåtnas gräns och är vordet till missbruk, och detta så väl genom
bristande urskilning vid valet af bilder som genom den mängd
sådana, som vanligen gifves. För att sålunda taga ett ex. från
det som är närmast till hands, från det häfte af Japan i våra
dagar, som ursprungligen satt vår penna här i rörelse, hvad
upplysande ligger väl uti den å sid. 17 återgifna taflan öfver
mongolernas fördrifvande, en fingerad stridsscen sådan som alla andra?
Den är i sig själf vacker och i vårt tycke den bästa i hela häftet,
men hvad gör den där? Icke står den där för nyttans skull
åtminstone. Men samma anmärkning kan riktas med vida större
skäl lr.ot massor af illustrationer uti samtliga de stora populära
arbeten, som under de senare åren utkommit. — Äfven med
afseende på antalet af använda illustrationer kan enligt vår mening
detta första häfte af Japan i våra dagar tjäna såsom exempel
på det rådande missbruket, synnerligen om vi få antaga, att hvart
och ett af de följande häftena kommer att innehålla lika många,
och därjämte våra förmodanden rörande arbetets innehåll äro
riktiga. På 86 sidor komma här icke mindre än 12 illustrationer.
Och dock, hvilken obetydlighet är ej detta i jämförelse med hvad
många andra moderna publikationer bjuda på. Det är uti dem
ej ovanligt att möta en illustration på hvar tredje eller f]ärde sida.
Förläggarne hysa tydligen den föreställningen, att det aldrig kan
blifva för mycket af den varan, ja att bokens värde till
hufvudsaklig del vore att mäta efter mängden af träsnitt. Alldeles
riktigt, om böckerna äro ämnade att vara bilderböcker, men i annat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free