- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
197

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rococo.

197

H. Talar ni sanning kusin?

Z>. (ler) Hennes egna ord.

H. Jag vore färdig omfamna er, kusin! Kan jag få
träffa henne?

Z>. Det vet jag inte.

H. Åhjo, hvad kusin vet!

D. Men jag träffar henne kanske om en stund.

H. Och sedan?

D. Tss! Jag hör onkels vagn.

H. När får jag komma igen och höra?

D. När skall kusin till abbé Bernis?

H* Om en stund. Klockan fem. Han bor hos
erkebiskopen af Paris, några hus härifrån.

Z>. Kom igen, när ni är pä väg till abbén. Onkel,är
kanske då åter borta . . . Tss! Farväl!

H. Och då säger ni alt?
D. Alt?

Ä (hviskar) Ja, alt, som jag inte vet . . . (kysser på fingret,
skyndar ut i trädgården, förbi det öppna fönstret och bort.)

TREDJE SCENEN.

Dafne.

D. (under det hon förvirrad går hit och dit, flyttar och ordnar olika saker,
försjunker i tankar o. s. v.) Var det han?... Nej, men att det ända
var han! . . . Först tykte jag, att jag kände igen rösten och
skrattet och . . . Men . . . (går upp till fönstret) Där går han
nedåt gatan. Om nian inte viste, att han vore en odäga,
skulle man inte kunna tro det. (går nedåt) Nej, men att det
ändå var han! . . . Ack, sådant månsken, sådana djupa
skuggor, som där hemma, fins inte här i Paris . . . Ah,
bort! Då var jag barn, bara barn, och nu . . . (vill gråta i
förargelse, men skrattar smått) Nu är jag en liten landtfröken! (stampar)
Han viste inte, att det var mig, han träffade, i gul domino. Det
var därför, han blef kär. Men jag skall hämnas på
honom också! Pä onkel! På alla!

(får en tanke) Ah! Han skall
på maskeraden! . . . Jag skall fånga honom ... O, så hårdt,
sa hårdt! . . . och sedan ge honom . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free