- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1882 /
216

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 IO

rococo.

D. (till markisen) Ni får inte våga ert lif och sätta min mans
i fara. Glöm cr passion for mig och mins mig någon gång,
när ni ser dessa rosor, som jag gifver er. (släpper sin bukett;
afsides till Hector) Gå på nu bara!

H. Min herre, dessa rosor skola ej tillhöra er.
M. Er fru har skänkt mig dem.
Ä Utan mitt samtycke.
M. Sä eröfrar jag dem.
M Eröfra då först min klinga.

M. Vill ni nu slåss igen? Nå, vid . . . (drager värjan mot
Hector, men häjdar sig och utbryter) Guds död, hvem är ni, herre?
För trettio år sedan slogs jag liksom nu om en dames
bukett, med en man, som nu är död. Är ni död eller lefvande?
Är ni en människa eller ett spöke?

D. (hviskar bakom Hector) Hans hämnare!
H. (högt) Hans hämnare!

M. Ha! Jag har större skäl än ni, att . . . En garde!

De fäkta. Efter några ögonblick kastar sig Dafne mellan dem
D. Hållen upp! Ären i galna? (ropar i dörien till höger) Ljus! .
Ljus! (går nedåt) Det är för min skuld ni slagits, mina herrar.
Jag vill det inte. (till markisen) Tag mina rosor. Jag skänker
er dem. (till Hector) Och er min trohet.

Frontain inkommer med ljus, stannar sedan.

D. Jag ber er, fatten hvarandras händer till försoning.
H. (till markisen) Min herre, om ni tillåter — för min
frus skuld.

M. Hedern går framför vänskapen. Dess fordran är fyld.
Min herre! (tager Hectors hand)

D. Och nu, mina herrar — maskerna. Vänner emellan
äro de . . .

Alla aftaga sina masker: Dafne längst upp, Hector och markisen midt
emot hvarandra. De rygga tillbaka med stor förvåning. Allmänt skratt.

M. Hector? . . . Dafne? . . . (afbryter tvärt sitt skratt) Hvad
är det här?

H. Pä min ära, onkel, jag vet inte. En förtjusande gul
domino bad mig spela hennes man och skydda henne mot er
förföljelse. Inte kunde jag neka det, inte.
M: Dafne?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:46:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1882/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free