Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
nordiska folksagor i medeltidsdrägt. 22 i
då dörravårdarne se efter, står där utanför ea gammal man,
så klädd som vise mästare pläga vara. Han säger sig vilja
tala med konungen, och när konungen gifvit lof därtill,
går han in och fram för högsätet. Han hade på hufvudet
en mycket bredskyggig filthatt, så att man icke kunde se
hans anlete noga. När han kommer inför konungen, lyfter
han litet grand pä framskygget, hälsar honom och säger:
»Häll eder, häll eder, herre konung!» och talar sedan så:
»Höge herre! I sen på mitt skick och min drägt, att jag
räknar mig bland visdomsmän. Till mina öron hafva kommit
de ord, I taladen om eder son, att I önsken för honom en
hög lärdom, som höfves hans makt och börd; och därför har
jag rest till eder i det ärende att bjuda honom min kunskap;
ty jag hoppas, att hvad jag har att lära honom, det har
ingen lefvande människa någonsin hört. Men jag är gammal och
lefver hälst stilla och tarfligt; jag trifves icke med att vara
bland mycket folk i buller och världslig ståt. För den skull
vill jag, att I låten bygga ett litet hus åt oss, två mil från
staden i den skog, som är där, och att I låten mäta upp och
föra dit så mycket mat och dryck, att det kan räcka ett helt
år åt oss; ty jag vill icke, att någon skall störa oss, sedan
vi kommit dit.» Öfver detta tal varder konungen mycket
glad och låter göra redo alt så fort, som det hinnes med.
När nu mästaren och hans lärjunge konungssonen hafva
kommit till sitt hus, sä sätter sig mästaren upp i högsätet,
såsom skäligt var, men konungssonen sätter sig nere vid hans
fötter så ödmjuk, som om han varit ett fattigmansbarn. Så
sutto de där tigande den dagen, och den andra dag^n, och
den tredje, så att icke ett ord hördes där. Och korteligen
att förtälja, hela året går till ända så, att konungssonen
tjänar sin mästare tidigt och sent, liksom vore han stadd till
tjänare at honom, och sitter dagen igenom tigande vid hans
fötter. Och när året är ute och de veta, att nästa dag skola
konungens män komma för att hemta dem, talar mästaren
till konungssonen och säger: »Min son, nu i morgon skola vi
båda föras fram för konungen. Han skall då spörja om din
lärdom, och, om dig så tyckes, må du svara, att du icke kan
säga annat om det, du lärt, än att sådant har ingen människas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
