Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
nordiska folksagor i medeltidsdrägt. 22 i
hvar, huru det skall gå med honom, sä att han må därefter
lägga råd för sig och stadga, hvad han vill; men jag skall
ännu lära dig något utöfver detta. När någon af dina
vänner insjuknar, eller någon mäktig man, som du vill göra
glädje, och som kan löna dig med sann vänskap, gods eller
heder, — om du då ser, att jag icke sitter vid hans hufvud,
sä skall du taga en sådan fogel, som kallas Charadrius, och
bära honom in till den sjuke och hålla honom framför den
sjukes anlete. Ty denna fågel är så skapad, att han suger
sjukdomen bort ur människan och upptager den i sin kropp.
Släpp sedan lös fågeln; han vet, hvad han har att göra, och
flyger så högt upp i luften och så nära solen, som han kan,
och blåser ut sjukdomen i solskenet; men soleil förtär med
sin hetta det osunda, och fågeln är då botad. Denna fågels
kraft är ännu dold, men skall varda kunnig genom dina ord
och om honom skola vise män skrifva i många böcker. Nu
är det slut med mina lärdomar, käre son, och likaså med var
samvaro för denna gång; längre fram skall jarj komma till
dig, men då skall du icke hafva fägnad däraf.»
Så lyktas samtalet. Nästa dag varda de kallade inför
konungen. Konungssonen lofordar och ärar sin mästare inför
hela hofvet; konungen gifver ock mästaren mycken tack och
bjuder honom stora egodelar och all slags heder; men han
ville icke hafva något slikt, bjöd farväl och for bort.
I förstone var det många, som höllo fore, att
konungssonen ingen visdom hade lärt af sin mästare; men som tiden
lider, fär han berömmelse och lof framför alla andra
människor; och med en mun säga alla, att hans like vardt aldrig
född; och det syntes, som om alla folk strömmade till för att
uppsöka ,honom och lita till hans mästarskap; ty han vek
aldrig det minsta ifrån det, han hade lärt. Och dä förnäme
män i landet föllo i sjukdom, for han gärna till dem, så länge
hans fader lefde. Men sedan han själf hade tagit vid rikets
styrelse, kunde han icke mera färdas till så mänga; men
hände det, att en man, som var hans vän och ett stöd för
hans rike, vardt sjuk och bad honom komma, sä nekade han
aldrig. Och änskönt så mycket var honom förlänadt,
högmodades han icke däraf, utan var så blygsam och blid, mild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
