Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
hemska oljudet i vårt fähus. Stackars min gubbe! du är ju
alldeles förbi af trötthet! Lät nu mig få bära fläsksidan
uppför backen här!» Det hade bonden visst inte något emot, och
så tager Värre för andra gången fläsksidan. Han bär den
först upp till manbyggnaden, men sedan smyger han sig bort
i mörkret åt annat håll, tils han är inne på gångstigen igen.
Och nu kommer han lyckligt och väl fram till stugan med
fläsksidan; han väcker sin stallbroder, de tända upp eld
och göra sig redo att koka fläsket; ty nu vill Värre hafva
en ände på alt det där springet fram och till baka. Men
innan de få smaka på fläsket, varder ännu något att förtälja.
När nu bonden suttit och hvilat en stund, går han upp
till gården; han finner hustrun ligga och sofva i god ro, och
kommer lätt under fund med, att här varit svek, ty hon
säger sig visst inte hafva varit ute och tagit emot fläsksidan.
Nu vill bonden icke låta sig nöja härmed, utan gifver
sig af å nyo. Han kommer fram till tjufvarnes stuga och
tittar varsamt in genom fönstret. Där inne flammar en
duktig brasa på spisen, sä att lågan lyste klart öfver hela
rummet, och en kittel är satt på; fläsksidan ligger framme på
golfvet. Tjufvarne äro så glade, som om de vore druckne,
skryta mycket och lofva Värres list. Alt detta hör Ond, där
han står utanför. Han finner nu på det råd, att han söker
upp en tung klubba åt sig; sedan kläder han af sig, ställer
sig med ryggen mot fönstret och dänger af alla krafter med
klubban mot väggen, än på den ena sidan och än på den
andra. Vid detta oljud varda stallbröderne därinne tyste och
häpne, och se åt fönstret. »Hvad i all världen kan detta vara?»
säger Värst. Det visste inte häller Värre. »Ack, ack,» säger
åter Värst, »jag har ofta hört, att gengångare skola bära sig
åt på det viset. Ja, ja,’ja, det är säkert en gengångare: ser
du inte, hur svullen han är i synen? Han ämnar visst bryta
ned hela huset öfver oss.» Och för detta spökelse’ varda de
så rädde, att de lägga benen på ryggen och löpa långt in i
skogen. Men Ond dröjer icke att taga fläsksidan och bära
den hem; när han kommer fram, är det redan full dager.
Han omtalar nu för-sin kvinna hvad som skett om
natten; sedan säger han, att han icke längre vill hålla fläsksidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
