Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till wilhelm erik svedelius.
245
Ty har du märkt, hur lätt den mannen såg,
Hvad du i lek och allvar innerst ville,
Hur alt det ädlaste uti din håg
I dagen lockades utaf hans snille?
För lifvets allvar minst af alla främmande,
På glädjen har han aldrig verkat hämmande.
Han ofta uti djupa tankar satt —
Han dväljes gärna bland de store andar,
Han manar fram ur minnets dunkla natt —
Men när han sig i festens vimmel blandar,
Då ha de gamle hviskat i hans öra
Rätt mången lärdom, som vi se’n fa höra.
Med kraften af en rik personlighet
Du gripit in uti det unga lifvet
Vid Sverges båda universitet.
Och sympati du vann, det blef dig gifvet,
Och denna ungdom invid Fyris stränder,
Hon ville bära dig på sina händer.
Och vi, som en gång alla af din hand
Som lön for mödan lagerkransen togo,
Vi minnas, hur vårt hjärta stod i brand
Och ljusa hägringar för’hoppet logo.
Vi minnas, hvad du oss pä sinnet lade,
Hvad du om lifvet och dess plikter sade.
Vi tacka dig för denna högtidsstund,
Din bild den präglat in i våra minnen.
Hvart manligt ord, vi hörde af din mund,
Må det slå rot och gro i våra sinnen, —
Så visst som dig det lända skall till ära,
Att väl din lefnad stämde med din lära!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
