Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Literaturbref från Finland.
Helsingfors i medlet af april 1882. Hr redaktör! Den
literära samfärdseln mellan Sverge och Finland, som den ryska
eröfringen icke vållade afbräck, när hon slet broder från broder, har
väl närmast för sitt fortbestånd att tacka några af de framstående
skaldeandarne från denna sidan af Bottniska viken, hvilka sjöngo
ihop, hvad politiken velat söndra. Redan då Franzén, hvars milda
strängaspel ljöd under själfva stridens dagar, flyttade öfver till
Sverige, knöt sig vid hans person en andlig gemenskap, och det
dallrade af gensvar i många hjärtan, när han där sjöng, såsom en
af våra skalder säger:
–»hur ej våld kan slita
tvänne hjärtans kärleksband,
hur de, fast af hafven skilda,
älska uppå hvar sin strand!
Och att dessa tvänne hjärtan ännu kunna mötas i samma
kärleks toner, därtill hafva än mäktigare ordets häfstänger verkat.
Huru har icke Franzéns store efterföljare Runeberg i sina
odödliga sägner förhärligat våra gemensamma minnen från den sista
stridens oförgätliga dagar, då finnen kämpade med sällspordt
hjältemod för att icke slitas från sin moders sköte! Och hvilken brygga
hafva icke samtliga Runebergs storverk blifvit emellan Sverges och
Finlands folk! Hvad åter Topelius angår, utgöras icke ämnena för
ett flertal af hans omtykta alster af minnen från den tid, då Svea
och Suomi ännu voro ett? Det märkliga är, att sedan dessa rika
och kära ämnen blifvit uttömda, det ser ut som om
skaldeingif-velsens ådror med ens hade utsinat hos oss. På den
uppblomstring, som vår literatur företedde på 1830-, 1840- och 1850-talen
följde en period af afmattning, hvilken vi som bäst genomgå eller
måhända hafva genomgått, att döma af lofvande tecken från den
allra yngsta generationens sida. Det är emellertid kännetecknande
för våra närvarande förhållanden, att vi i literärt hänseende lefva
på minnena från vår vittra äras gyllne tider, hvarom den redogö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
