Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
om hvilken dock en nutida läsare har svårare för att hålla sig
allvarsam. Vi mena denna ceremoniösa kruserlighet ledamöterna
imellan, hvilken aldrig varit större i något samfund för stort folk,
ens bland fransmän och spaniorer, och af hvilken vi ej kunna neka
våra läsare nöjet att redan här få ett par praktbitar. Hallström
afslutar sin lilla kria om grekernas vitterhet med följande ord:
»Dessa drag, M. H., har jag trott vara mest enliga med sanningen.
De äro svaghetens och oförmågans försök. En djupare kännedom,
en mognare urskillningsgåfva lemna eder, M. H., tillfälle att nogare
döma i detta ämne, eder vänskap mig mera hopp, mera rättighet
att vänta ett; öfverseende öga». — Tengberg, som af utg. anses
hafva stått främst bland vännerna, yttrar: »Den dubbla förbindelse,
som åligger mig såsom sällskapets tolk och inträdande medlem,
edra rättvisa, men upphöjda fordringar, och känslan af min
ofullkomlighet att uppfylla dem — sen där orsakerna till den fruktan,
hvarmed jag intager detta rum. Då jag kallades till äran af edert
sällskap, var det rättigheten att på närmare håll fi vara eder
beundrare, var det nyttan af edFa anmärkningar och hoppet, att min
svaghet skulle få förblifva dold, som drog mig att med så mycken
förtjusning emottaga edert smickrande anbud. Man hade i
sanning för sällskapets och min ära haft orsak att önska, att det
alltid varit mig tillåtet att bibehålla den djupaste tystnad, och om jag
icke tvekat att i dag bryta den, må det endast tillskrifvas den
mildhet, hvarmed jag hoppas, att en ynglings första svaga försök
på den auktorliga banan af eder skulle blifva bedömdt. Endast
detta hopp och den glada öfvertygelsen om eder vänskap kan
skänka mod åt en talare, som saknar alla andra anspråk på eder
ursäkt än det, som hemtas från lydnaden för edra lagar och sin
önskan att uppfylla edert förhastade förtroende». — Men till och
med denna sirlighet, som eljes torde få anses som ett non pius
ultra i sitt slag, öfverträffas af Blidberg, hvilken tycker sig »redan
se resningen af det tempel T, M. H., ärnen vitterheten och de
sköna konsterna», och som ’angifver föremålet för sitt tal med dessa
braskande ord: »Omgifven af snillen, har jag ämnat i några drag
framställa Tidehvarfvens behof af stora snillen».
Gent emot en sådan captatio benevolentiæ kunde man tro,
att all kritik skulle förstummas. Detta var dock ingalunda fallet,
och utg. har närmare redogjort för granskningar, verkstälda af
Hammarsköld, Tengberg och Stenhammar, hvilka, på samma gång
de äro ganska allvarliga, utmärka sig för en humanitet, som den
först nämde tyvärr längre fram synes i stridens hetta alldeles hafva
bortglömt.
Den senare afdelningen eller den egentliga brefväxlingen
upptages till allra största delen af brefven från Hammarsköld och
Livijn;, jämförelsevis få, men icke mindre karaktäristiska än de
andra äro brefven från Lagus, J. Adlerbeth och Kristian Sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
