Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2’
literatur.
meter vanställa hans år 1806 utkomna »Öfversättningar och
Imitationer efter Äldre och Nyare Skalder», och huru klent förberedd
han yar för att tolka till och med en af sina älsklingsskalder,
Ovidius, visas bland mycket annat däraf, att han sammanblandar
betydelsen af orden socer och s^cius^ scra och ser ta. Också äro
vännerna Ekmarck och Stenhammar halft förtviflade. »Studera för
allting prosodien och lär dig läsa och höra vers, eljes är ju detta
metriserandet bara gyckel verk. Är du själf i stånd att finna något
behag i den sapphiska vers du skrifvit, så må jag säga, att
faderskärleken är blind. Jag må bekänna, att jag vet icke hvilket uselt
rimverk jag icke hällre läser än denna gudomliga Ode till
Augustus». Så utlåter sig Ekmarck, och Stenhammar säger i ett mycket
omständligt bref biand annat: »Så länge du ej ifrigare studerat till
din öfversättarekunskap, så gör icke och prångla — för Guds skull
— icke på vår svenska literatur någon öfversättning af grekiska
tragici! I)u känner ju alldeles icke jambiska versarten; det ser jag
tydligt. För all del studera den först åtminstone.–-Du
nämner i ditt bref, att det filosofiska studium ej kan räknas bland
doctrina so li di or a. Är detta latin, bästa lorenzo? Doctrina är
ju nom in at. fem. generis, och soüdiora neutrum. Jag nämner detta,
därföre att du ofta i samtal har latinska fraser på tungan, en vana
som icke är rätt god, då man därmed synes affektera ett lärdt
anseende — och all attektation är stygg —; men denna vana blir
än ledsammare, om man, som det händer dig, är i fara att begå
fel emot substantivum och adjectivum». Den bifogade
detaljgranskningen afslutar Stenhammar med följande ord: »Om hvar och en
hos öfversättaren skall igenkänna tecken till de vackraste anlag,
så ser man dock alt för klart, att han ännu ej är mogen att
uppträda som författare. Läsning, så väl af språk, till och med det
grammatikaliska, som af goda domare, torde ännu med skäl kunna
tillrådas hnnom. T^se han några år ännu för sig själf och öfve
sina krafter i tysthet; då skall han ännu kunna uppträda som
författare. Sådan han nu är, skall hvarje hans foster vara omoget
och visst ej i något afseende i stånd att utstå en strängare
granskning. Det är en olycklig brådska, hvaraf i dessa tider ynglingen
förföres. Det har blifvit detta tidehvarfs karaktär, att ynglingen
tränger sig fram, innan hans krafter ännu äro bildade, och äskar
att bli hörd. Så länge detta räcker, är ingen förbättring i vår
literatur möjlig. Man måste dock i alla fall med grundliga studier
skaffa sig en fast grundval, innan man börjar att uppföra sin
byggnad. Den blir annars mycket svag och skröplig».
Så talade vännerna, och det är lyckligt, att de gjorde det,
icke så mycket för Hammarskölds egen skull, ty det är ovisst nog,
huru mycket af deras råd han lade på sinnet, men för efterverldens,
som därigenom kan öfvertyga sig, att Hammarskölds argaste
motståndare knappast uttrykt sig skarpare om honom, än hvad här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
